The Drums: Portamento

THE DRUMS

Portamento

Moshi Moshi/Cooperative/Universal

Betyg: 5

Vägen in i ett allmänt musikmedvetande har för The Drums varit, för att använda ett målande engelskt uttryck, short and sweet – en beskrivning som dessutom ringar in kvartetten rent estetiskt. Efter den hyllade första EP:n »Summertime!« släppte bandet i fjol även sitt självbetitlade debutalbum. Jag köpte biljetter till deras kommande spelning på Debaser Slussen i ett tillstånd av försiktig men hoppfull förväntan. Drums växte sig än större, konserten flyttades till det inte lika intima Debaser Medis och jag fick till slut svårt att ens ge bort biljetten. Det är en händelseutveckling som även reflekterar en allmän sjunkande intressenivå inför Drums. Ett band som snabbt gick från intressanta till ett nästan utdömt fenomen.

När nu bandets andra album släpps, knappt ett år efter sin föregångare, hoppas man därmed på någonting nytt. Att musiken ska ha utvecklats och givits ny vitalitet. Så är dessvärre inte fallet. »Portamento« fortlöper i stället i redan uppkörda hjulspår. Det kombinerade arvet från postpunk, surfmusik och sextiotalspop är intakt och används här på ett ömsom skickligt, ömsom urvattnat vis. Det är takfast med lika drivna som melodiförande gitarrer och Jonathan Pierce avslappnat tillbakalutade stämma. Basgångar ekar av ett sämre Joy Division och spelas mot ljusare och rytmiskt gladare toner från exempelvis The Shangri-Las – uppenbara referenser för uppenbart refererande musik. Kort sagt mer av samma.

Det är synd för Brooklyn-gruppens musik besitter en oförneklig potential. På spår som »What You Were« och »If He Likes It Let Him Do It« skymtas en lika historiskt medveten som estetisk renodlad kreativitet. Ett uttryck som slarvas bort i en framhastad produktion. »Portamento« antar formen av en jämntjock massa. En samling låtar som lika gärna skulle kunna vara överblivet material från fjolårets »The Drums«.

TOBIAS NORSTRÖM

2011-09-13