Veronica Falls: Veronica Falls




VERONICA FALLS

Veronica Falls

Bella Union/Cooperative/Universal

Betyg: 8

Jag tror att jag kanske hyser oförtjänt varma känslor för Veronica Falls. Ungefär varannan gång jag lyssnar på deras självbetitlade debut tänker jag att det nog faktiskt är det finaste jag hört på den här sidan midsommar. Men då och då kan jag inte låta bli att tycka att de låter outhärdligt tråkig och ljummen twee. Ibland inbillar jag mig att Glasgow/London-kvartetten spelar lite hårdare på sina instrument än gemene mespoppare, men stundtals låter det snarare som anorakpop-by-numbers. Deras körarrangemang är mycket mer påhittiga än de allra flesta som de kan tänkas dela genrefack med. Och låtarna har för det mesta mycket roligare form än gemene Talulah Gosh-soundalike. Att de dessutom har en fäbless för det gotiska gör dem förstås ännu mer intressanta, jag lyssnar i nio fall av tio hellre på någon som sjunger om kärlek på begravningsplatser än någon som leker mellanstadieblyg.

Alla pluspoäng till trots kan jag inte helhjärtat falla för Veronica Falls. Jag har nynnat på deras låtar dagligen under de senaste två veckorna, jag har tjatat mig trött om hur det faktiskt finns något alldeles udda bra med dem inför alla mina vänner, jag har agerat VF-lobbyist inför tilltäppta öron. Ändå är jag inte övertygad om att de verkligen är så bra som jag kanske tror att de är.

Men, med allt vel och alla tvivel lagda åt sidan, just i dag är Veronica Falls ett alldeles ovanligt roligt popband.

JOSEPHINE OLAUSSON

2011-10-25