David Grubbs: The Plain Where the Palace Stood

DAVID GRUBBS

The Plain Where the Palace Stood

Drag City/Border

Betyg: 8

Fem år har gått sedan brooklynbon David Grubbs släppte en popplatta.

Fem år! En smärre evighet.

Visserligen har han under denna tidsperiod bland annat färdigställt »Hybrid Song Box.4«; ett elgitarr- och orgelfärgat ackompanjemang till konstnären Angela Bullochs identiskt döpta installation. Och visserligen har han under denna tidsperiod bland annat gett ut två skivor –»Spirit Duplicator« och »Night, Sleep, Death« – med sitt, Hannah Marcus och Rick Moodys folkmusikprojekt The Wingdale Community Singers.

… likväl.

Det är ju en gång så att soloartisten Davids hittills fem popplattor är mästerverk; bevis på att det fortfarande går att ta lyrik och instrument till outforskade ställen.

Väntan på och längtan efter fler sådana känns alltid för lång.

Dock! Nollställ tidräkningen och plocka fram partyhattarna ty »The Plain Where the Palace Stood« agerar konceptuell uppföljare till »An Optimist Notes the Dusk« och det vill säga att »The Plain…« är Davids senaste popplatta.

Någon har hört bön.

Skivan påminner mycket om sina föregångare, både i upplägget (den öppnar med en rejäl dänga och avslutas med ett mer experimentellt stycke) och i melodierna (vars toner går att härleda till Mayo Thompson och John Fahey).

Inte mig emot. Närhelst »The Plain Where the Palace Stood« snurrar i min stereo blir jag nämligen huvudstupa kär i dess delikat avvägda gitarrfigurer, dess eftertänksamt leende sång och dess sjungande rytmik.

Så nu står jag mig ett tag; förmodligen kan jag klara ytterligare fem år utan en ny popplatta från Davids håll.

Fem år! Men inte en sekund längre.

JOHAN JACOBSSON

2013-03-22

»The Plain Where the Palace Stood« släpps 16 april.