Hag, kronologiskt

Sent omsider kommer här Merle Haggard-spellistan (Prince bortgång och ett nytt nummer som måste sparkas i gång har bidragit till förseningen).

Vi gjorde ingen spellista med deep cuts som vi tidigare har aviserat – de finns med här, förstås, men den här spellistan ger snarare en kronologisk översiktsbild av hans gärning från singeln »Sing a Sad Song« 1963 till fjolårets Willie Nelson-samarbete på albumet »Django and Jimmie«. Hits, halvkända låtar, obskyra saker, covers, det ömma och det bryska, det medkännande och det uppviglande, det storskaliga och det nedtonade, hela Hag-paletten.

Hag, som ju lämnade oss den 6 april, var en tuff jävel men långt ifrån bara det. Han kunde bättre än de flesta uttrycka de största av känslor och de mest omskakande händelser med ett synnerligen ekonomiskt språkbruk. Gång på gång under drygt femtio års tid borrade han sig ner i vad det innebär att vara människa, han visste det mesta om utsatthet, desperation, längtan och skuld, och i kombination med skarpt melodisinne och essentiella bandledaregenskaper tog han allt detta längre än någon annan countryartist lyckats med. Han var en traditionalist som vägrade att hålla sig till countrymusikens mest givna regler. Från sin bas i Kalifornien rörde han sig kanske sällan utanför ramarna men ville gärna vidga dem och påminna om genrens nära släktskap med inte minst jazz och blues. Eller så här, countrymusik blev aldrig större än vad den var i händerna på Merle Haggard. Den här spellistan ser nog till att verifiera just detta.