Träd Gräs och Stenar: Tack för kaffet (So Long)

När jag nyligen såg Träd Gräs och Stenar live imponerades jag av hur de förvaltar ett sound, en idé, samtidigt som musiken blickar framåt. Ett dokument som visar hur de rör sig mellan decennierna är liveinspelningen från Café Oto i London i höstas (»9.10.16«; Otoroku) där äldre låtar samsas med nyare skapelser.

Att det dyker upp en helt ny skiva är på ett plan förvånande när två av originalmedlemmarna — Torbjörn Abelli och Thomas Mera Gartz — har gått bort sedan förra plattan, 2009 års »Hemlösa katter«. Å andra sidan är musiken en pågående process, tänker jag, som naturen, växtligheten. Det kommer alltid nya frökapslar, nya skott.

Låtarna på »Tack för kaffet (So Long)« är inspelade 2006-2012 och skivan säger adjö till Abelli och Gartz, välkomnar ersättare som Sigge Krantz och Reine Fiske som i och för sig har varit med länge nu. Jakob Sjöholm, drivande kraft som blev medlem när de döpte om sig från International Harvester/Harvester till Träd Gräs och Stenar, spelar på varenda låt. Till och med Bo Anders Persson är med på ett hörn.

Första låten heter »E-moll Slow« och det finns ett vemod över stora delar av skivan, en titel som »Sorgmarschen« talar sitt tydliga språk. »Farväl« har ordlös sång på slutet, vilket gör det extra personligt. »Pengar« är en punkig sak som lekfullt kritiserar konsumtionssamhället. Annars är det mest långa jam som långsamt byggs upp med skimrande gitarrer. Någon gång trampar musiken vatten. »Högtryck över Svealand« saknar det där självgående flytet. »Halvvägs« däremot är som vinden eller de första solstrålarna. E-moll-låten har en liknande känsla. Och »Farväl«. När det känns som att musiken alltid har funnits.