En kväll på Peachtree Street






Minnen från Atlanta.

»Strolling along Peachtree Street/I’m happy as can be«, sjöng Sinatra.

Bilden är tagen på Peachtree Street i Atlanta en tidig morgon, som lika gärna kan kategoriseras sen natt. Jag hade en kväll lämnat hotellet, The Georgian Terrace och alla dess uppklädda bröllopssällskap, för att i stället stifta närmare bekantskap med den luggslitna jazzbaren på andra sidan gatan. Vid entrén till The Churchill Grounds stod det »No firearms allowed« och väl där inne spelades Miles.

Det visade sig vara en alldeles förtjusande liten sylta. Chrissie Hynde har kallat den »USA:s bästa bar«. Den låg inbäddad precis invid anrika Fox Theatre, där Lynyrd Skynyrd spelade in en liveplatta och där Bruce Springsteen inledde ett 1978-gig med Roy Browns »Good Rockin’ Tonight« och där Prince skulle komma att ge sina allra sista konserter (på sin Piano and a Microphone Tour), och en fattade att baren levde på lånad tid ty Midtown kändes varandes mitt i en förändringsfas av det slag som sällan visar nåd för sådana här ställen.

Sam, ägaren, uttryckte också viss oro innan han presenterade den långväga gästen för en distingerad äldre herre längst ner till höger vid bardisken. Det visade sig vara Larry-Douglas Embury, mångårig husorganist på just Fox Theatre. Medan han bolmade på en cigarr – som stammis tycktes han ha frikort att göra lite som han ville där inne – berättade han för mig om »The Mighty Mo«, Möller-piporgeln som kan sägas vara flaggskeppet på Fox Theatre. Larry-Douglas, vars extravaganta utstyrslar gjorde honom både till något av lokal celebritet och minnesvärd ambassadör för teatern, var tydligt stolt över orgeln – och ännu mer stolt över att vara den som fick äran att traktera den.

Det var en bra kväll, även om jag tror den slutade med att jag satt och sov jämte Larry-Douglas i cigarröken där nere i hörnet.

Sedan knackade Sam mig på axeln och sa att stället passerat stängningsdags. Det var då jag gick över Peachtree Street (där för övrigt Elton John har ett hem, låt vara i den del där »Street« blivit »Road«) och tog den här bilden.

Nu finns varken The Churchill Grounds eller Larry-Douglas Embury kvar.

Ingen vet hur gammal Mr. Embury blev.

Ingen gjorde heller anspråk på hans kropp.