Kelela: Take Me Apart

Hennes ovanliga kreativa talang lyste igenom i princip så fort röst fann musik och inspelades för världen att höra. När »Cut 4 Me« släpptes hösten 2013 och Kelela Mizanekristos i sin adopterade hemstad Los Angeles började tänka på ett liv med musik utöver hennes sång på stadens jazzkaféer. Ljudet lät direkt annorlunda, när hon handplockade helt instrumentala kristallklara dansgolvsfyllare tillhörande producenter från klubbskivbolagen Fade to Mind (som fångar Los Angeles klubblivs suddade linjer mellan r’n’b och dansmusik) och Night Slugs (som gör detsamma för London via grime och house). Hennes debutmixtape, på sätt och vis ett experiment som blev mer framgångsrikt än väntat för alla inblandade, blev i höjd med att hyllningarna rasade in och fanskaran ökade omedelbart ett bevis på vilken oerhörd låtförfattarbegåvning hon besitter.

För Kelela innebar den plötsliga succén en musikkarriär på riktigt, med allt som medföljer: ett skivkontrakt med anrika electronicakolossen Warp Records fick hennes signatur, samarbeten med likasinnade artister aktiva i periferin mellan genrer fortsatte och ökade, däremellan bestämde Kelela sig för att ta den tid hon behöver för att skapa nästa samling musik. Och för att göra detta, för att skapa ett verk som verkligen representerar henne fullt ut, har hon böjt på musikindustrins nyckfulla regler: hon har skjutit upp spelningar och turnéer, hon har skjutit upp releasedatum, hon har ställt in intervjuer och panelsamtal för att ägna all möjlig tid åt att skapa det album som nu slutligen är färdigställt.

»Take Me Apart« är en praktfull och storslagen samling känslor förmedlade från en ljudvärld som enbart tillhör Kelela. Så gott som varenda en av de fjorton låtarna byggs av nyckelelement från genrer som står Kelela och hennes musikaliska partners närmast (åttiotalets pop, nittiotalets r’n’b, nollnolltalets electronica, tiotalets hiphop), så gott som varenda en av skivans femtiotre minuter och fyrtiosex sekunder ser till att omforma ingredienserna tills de kan flyta i samklang med den formbara röst Kelela använder som sitt mest kraftfulla och främst särskiljande verktyg.

Så som Kelela skrev »Cut 4 Me« med en ljudbild som ville efterlikna ett remixalbum, så som hon skrev »Hallucinogen« motsols för att dokumentera slutet och mitten och början av ett förhållande, har hon konstruerat »Take Me Apart« efter de efterföljande känslorna och den kommande nya kärleken. Lyssna igenom »Take Me Apart« upprepade gånger, vid skilda tider på dygnet och i olika väder, och låtarna skalar av sig själva, som om Kelela för varje lyssning öppnar dörren till sin värld lite mer och erbjuder nya horisonter varje gång.

Kelela svävar över orkestral pop och krossar hjärtan, hon ekar över mekaniskt tonade synthar och trummor som andas ren pop, hon omfamnar r’nb tills musiken förädlas, och matchar med sin sång hur låtarnas berättelser drivs av lustar och humör. Hon äger varje porlande ljudsvep, varje hackande trumslag, varje svällande synthvåg, varje viskning och infångad utandning och falsett.

Som helhet är »Take Me Apart« en konstnärlig och musikalisk prestation, ett besked om att Kelela inte vill upprepa det som redan finns eller leva efter någon annans idéer, att hon vågar vara sig själv i ett komplicerat musiklandskap även om det är oändligt mer mödosamt, att framför allt få vara allt hon själv vill och skriva ett album som befäster det flera gånger om.