Pale Honey: Devotion

Det handlar om melodier där bara det viktigaste fått vara kvar. Det handlar om minimalistisk rock som för tankarna till PJ Harveys nittiotal och White Stripes såväl uppsättning som slingor. Det handlar om Pale Honey, en göteborgsbaserad duo som utgörs av Tuva Lodmark (sång och gitarr) och Nelly Daltrey (trummor). En duo fulltankad med attityd.

De har berättat att soundet härstammar från tiden då de faktiskt inte kunde spela på något annat vis än just okomplicerat. Kan du spela på två strängar har du av naturliga skäl inte något annat val än att göra just detta, eller att inte spela alls. Kanske bottnar den renodlade känslan i den tiden. För även om duon tagit stora kliv musikaliskt sedan dess är det en styrka att hålla kvar och till och med bejaka det där raka och kärnfulla. Att inte göra det hela alltför konstlat och tappa sig själva någonstans på vägen. Just detta lyckas Pale Honey med på nya albumet »Devotion«. Ett album som både skrivits och spelats in i Nacksving Studios i Göteborg tillsammans med producenten Anders Lagerfors, som också är med och gör duon till en trio vid liveframträdanden.

Två år har gått sedan Pale Honey släppte det självbetitlade debutalbumet. Efter hyllningar både i Sverige och utomlands följde också spelningar runt om i Europa. Sedan dess har de skrivit ett stort antal låtar varav tio fått plats på »Devotion«. Men mycket har också utelämnats, bland annat Abba-covern (!) »Lay All Your Love On Me«.

Generellt är »Devotion« mer genomarbetat än debuten. Ambitionsnivån är högre. Ibland låter det garagestökigt (»Real Thing«), ibland sänker de garden »777 (Devotion, Pt. 2)«. Men genomgående är det samspelt, välproducerat och med Tuva Lodmarks raspigt innerliga röst som vägvisare. Något som skiljer från debuten är också att texterna uppfattas som mer nutida. Men så är låtarna denna gång också skrivna på senare år och inte likt sin föregångare ett (förvisso väl sammansatt) hopplock från många års skrivande. Detta gör att hela upplevelsen blir mer personlig också för lyssnaren. Temat är relationer, både till andra och sig själv. »Get These Things Out of My Head«, Pale Honeys mest direkta och personliga låt så här långt, berör just sångerskan Tuvas relation till sig själv.

»Still this storm inside of my mind

All the words I’ve tried to deliberate

Turned my inside out still I can’t

Get it clear, I’ve tried but I can’t

Get this things out of my head«

Texten kretsar nämligen kring OCD (tvångssyndrom), en problematik hon haft sidan tidiga tonåren. Hon har berättat att det varit så jobbigt för henne att prata om detta att det var nära att hon faktiskt bytte ut texten. Vad skulle gamla lärare och klasskamrater säga? Hur skulle hon uppfattas? Till slut valde hon alltså ändå att släppa den, ville inte censurera sig, som Tuva själv beskrivit det. Men också för att belysa ett tillstånd som faktiskt är vanligare än vad många tror. Och vi kan bara vara tacksamma över att låten finns med på »Devotion«. Som ytterligare ett bevis på hur någonting som kan vara oerhört svårt att prata om kan uttryckas genom musiken.

Kan Pale Honey bygga vidare på hängivenheten till tydliga rockmelodier tillsammans med det där självutlämnande i texterna kan detta ta dem… vart de vill.