Matti Bye: This Forgotten Land




7
av 10
  • Artist
  • Matti Bye
  • Album
  • This Forgotten Land
  • Bolag
  • Tona Serenad/Border


Stämningsfullt, filmiskt, på sina ställen väl fragmentariskt.

Filmmusik är av naturen fragmentarisk. Teman introduceras, olika melodier och stämningar beskriver scener, känslolägen. Matti Bye har ägnat mycket tid åt filmmusik. Det första jag hörde var skivorna han släppte för tretton–fjorton år sedan, musik till stumfilmerna »Körkarlen« och »Den Glädjelösa Gatan«. Sedan dess har han fått mer och mer uppdrag, senast soundtracket till Ronnie Peterson-filmen »Superswede«. »Hundraåringen Som Klev Ut Genom Fönstret och Försvann«, »Maria Larssons Eviga Ögonblick« och »Den Allvarsamma Leken« är några andra välkända filmer med Bye-musik. Han har även, på senare år, samarbetat med sångare som Lau Nau och Anna von Hausswolff.

»This Forgotten Land« är inget soundtrack, men det påminner om filmmusik. På gott och ont. Jag gillar soundet från första början. »Melt« är ett lockande, suggestivt intro, pianomelodin i »Absence« målar upp en mängd bilder i huvudet, och så där håller det på i elva scener, förlåt, låtar. Leo Svenssons såg och Joel Danells (Musette) synthar är andra byggstenar i den associationsrika atmosfären som präglar skivan.

Samtidigt kan jag känna en viss frustration över att många melodier tar slut så fort. Det hade varit spännande att höra längre kompositioner, de flesta låtarna är två–tre minuter. Fragmenten borde byggas ut som på de nämnda två inledande starka spåren.

Gnäll. Han kan sin sak. Jag gillar att Matti Bye, i synnerhet på »Into the Haze«, »Galloping Waves« och »Teo« bejakar Erik Satie-influenserna. Den franske särlingens tidlösa musik tar sig in i Byes musikaliska universum på ett naturligt sätt. Snyggt. Den svajande valskänslan, som infinner sig ibland, lockar också – om vi ska ta upp en annan fransk association, det är som att hamna i en scen från Marguerite Duras svindlande kortroman »Lol V. Steins Hänförelse«.




Relaterat