Hot Chip: A Bath Full of Ecstasy

Vid det här laget är de att betrakta som en engelsk institution.

Du har aldrig tråkigt i deras sällskap. De är karaktärer. Trots bubblande synthar, knorrande beats och inte så nedtonade humor har deras melodier ett vemod och deras texter en närhet som gör att det också gör lite ont att lyssna på dem samtidigt som du vill släppa på hämningarna.

»A Bath Full of Ecstasy« förändrar ingenting av detta eller annat som har med Hot Chip att göra.

Deras sjunde album är ett till Hot Chip-album. Visst märks små förändringar hit och förskjutningar dit, möjligen en följd av att gruppen för första gången anlitar hjälp av externa producenter (The xx-bekante Rodaidh McDonald och just avlidne Cassius-halvan Philippe Zdar) men det går aldrig missta det för något annat än ett Hot Chip-album. Och det är ju så vi vill ha det.

Precis som allting de gjort efter klassiska »The Warning« (och möjligen »Made in the Dark«, som jag var lite besviken på initialt men med tiden kommit att uppgradera) talar vi en skiva där du nog inte älskar allting. Den här gången har särskilt »Spell« och »Echo« svårt att engagera, något annat som förenar låtarna är att båda skrevs till den senaste Katy Perry-plattan (där de fick stryka på foten).

Men som vanligt finns det annat du kan omfamna. Mest av allt kärleken, ljuset, det allenarådande livsbruset. Samtligt finns på plats redan i det medryckande öppningsspåret, tillika singeln, »Melody of Love« där disco möter kyrka (understrykt av effektfull Mighty Clouds of Joy-sampling). Det resulterar i en av kvintettens finaste stunder. Detsamma kan sägas om »Positive«, med omisskännlig Alexis Taylor/Joe Goddard-tandemsång, en refräng som inleds med »We get together sometimes/Talk about how we used to get together sometimes« och en metodisk klättring mot klimax.

Det här med låtbyggen som långsamt men medvetet tar oss mot förlösning är återkommande skivan igenom. Liksom hoppet, utan att för den skull närma sig det kletiga.

»A Bath Full of Ecstasy« är kanske inget rakt igenom sensationellt Hot Chip-album, men du mår ofta sensationellt bra av att spendera tid i dess sällskap. Det i sig är värt en hel del.