Doktor Kosmos: Hallå?

DOKTOR KOSMOS
Hallå?
NONS/Bonnier Amigo
Betyg: 7

Det låter som om Nina Hagen hånglat upp Pedda P i någon tvättstuga i Kreuzberg någonstans runt 1983. Eller nej, det gör det inte alls förresten. Det låter mer som om Gwen Stefani hånglat upp Alex Kapranos på ett galleri i Glasgow någonstans runt 2003.
   Det där med Hagen och Pedda är från låten »Doktor Kosmos släpper en skiva«, som smakprov på hur en recension gärna är formulerad. Point taken. Just så slår Doktor Kosmos huvudet på spiken, med vad som antingen kan kallas en fin balansgång mellan klarsyn, ilska och skämtsam ironi – eller att fega ur från verkliga ställningstaganden.
   Men avsaknaden av frågetecken och gråskalor är det största hotet mot den som vill ha ledtrådar i jakten på en egen åsikt. Det är lätt att avfärda Doktor Kosmos som medelålders småborgerliga soffrevolutionärer, om man tycker att varje fråga bara kan besvaras rätt eller fel – men hur mycket kan vi kräva av ett popband? Bra låtar först och främst. Doktor Kosmos har sådana, en masse. När de även lyckas göra texter med en humoristisk, mångbottnad vänsteranalys av ett högersamhälle blir det en bonus.
   Låt mig klargöra tre saker. Jag behöver liksom du mångfald. Jag gillar inte den unkna instängdhet som proggåren bjöd. Jag gillar inte heller personer som riskerar liv och lem, helst andras, för att rädda världen från kapitalismen – bara för att några år senare ha dragit sig undan med slips i fikarummet på pappas firma och kokettera med sin pikanta sturm-und-drang-period.
   Det jobbiga med sjuttiotalsproggarna var inte vad de sa, utan sättet de sa det på. Den tidens solidariska popstjärnor visste att det var de som drev cirkusen och kunde ohotade hävda att alla andra var oäkta. De ville nog väl, men delade generöst ut svartvita pamfletter och idiotförklarade fan och hans moster av bara farten. 1975 var det faktiskt modigt att vara Abba eller Ted eller Uggla. I dag är det precis tvärtom. Agendan är nyliberal, valfrihet är ett positivt ord trots alla uppenbara val- och frihetsinskränkande effekter det har för de som befinner sig längst ner på stegen, det är en mänsklig rättighet att allt kan köpas för pengar av den som har fickan full. Och musik ska vara underhållning.
   Om ett band från Uppsala kan stava till Nietzsche och i ett (sällsynt) onyanserat utfall sjunger om kukmoderater ursäktar de säkert om en eller annan misstar dem för just soffrevolutionärer. De är dock även från Gävle, om vi ska stanna vid klyschorna. Men framför allt har de hållit på så här i drygt femton år. Hur mycket de än ironiserar så har de visat var Doktor Kosmos har sitt hjärta. Det är för sent för dem att vända på klacken och avfärda sitt beteende som ungdomliga tokerier. Eftersom de behagar skämta har de inte bara skaffat sig ett släptåg av uppriktigt öppensinnade fans, utan även kravalldreads med Amex-guld och studentikost lagda människor med helt andra politiska ideal än de själva. Ett dilemma som de våndas över i »Doktor Kosmos skriver ett öppet brev till sina fans«.
   Doktor Kosmos är visserligen på låtsas, för bandmedlemmarna spelar liksom alla bandmedlemmar i alla band roller, men de gör det bra och de gör det på riktigt. När de med raden »Man växer ju i mötet med andra, och får ökande respekt för varandra« ironiserar över blåögdheten hos arrangören av en kulturfestival kan de inte undgå att samtidigt skapa en refräng full av värme och förhoppningar. De menar det, men visar samtidigt hur lätt en sådan formulering blir en tom fras. Jag tolkar Doktor Kosmos andemening som att handling väger tyngre än ord. Eller att det är okej att bruka allvar, någon gång i alla fall.
   Den lösa ramen för »Hallå?« är hur Doktor Kosmos tar sig från start till mål med en platta. Varje låt innehåller gruppnamnet. Det borde bli pratigt politiskt navelskåderi. I stället fångar de med texterna storögt in det mesta som kan rymmas i skallen på en vanlig svensk i dag, av besvikelser, drömmar och verklighetens tvetydigheter. Men detta sätter sig inte över deras briljanta låtskriveri, som är ett koncentrat av blippig Devo-pop, spinkig Magazine/Talking Heads-funk och kemisk Rezillos/XTC-punk.
MARTIN THEANDER
08-04-01