Vit Päls: Nu var det i alla fall så

VIT PÄLS

Nu var det i alla fall så

Make It Happen/Border

Betyg: 7

»År 2007/Mitt värsta pretto-år/Jag tänkte att den konst som inte har med evighet att göra/Inte har någonting med konst att göra/Så jag sa ’fuck MTV’/’And fuck that Sonic magazine’/För det är ändå bara samma skit/För det är ändå bara samma skit«

 – Vit Päls, »2007«

Rulla ut stora sågklingan, rikta den mot fotknölarna.

Länge gick jag omkring och trodde att malmöbon Carl Johan »Vit Päls« Lundgren var en av alla dessa tröttsamma, plojiga singer-songwritermän. En sådan som lever under villfarelsen att han skriver slagfärdiga och kvicka mästerverk i rakt nedstigande led från Jonathan Richman. En sådan som gömmer sig bakom »naiv charm« och »humor« i brist på saker att säga. En sådan som alltid verkar materialiseras i ditt kök så fort du bjuder på lägenhetsfest.

Och jag, jag är då inte särskilt förtjust i dessa tröttsamma, plojiga singer-songwritermän. Därför undvek jag Vit Päls. Undvek som ett bränt barn.

Rulla tillbaka stora sågklingan, låt den vila.

För några veckor sedan damp »Nu var det i alla fall så« ner i min brevlåda. Det är en retrospektiv samling som över tjugoen låtar belyser alla vrår av Vit Päls drygt sex år långa musikaliska karriär. Den fick trots detta en chans i min stereo. Döm om min förvåning; jag hade fel.

Carl Johan »Vit Päls« Lundgren är inte en tröttsam, plojig singer-songwriterman.

Visst, han balanserar ofta på gränsen. Ibland trillar han till och med över, som i »Wu Tang Clan« (sic); en gräslig ballad som är alltför väl medveten om att den hänvisar till en tuff rapgrupp. Crazy!

Men så följs »Wu Tang Clan« direkt av underbart melodiösa »Vackert väder«, där Carl Johan på något outgrundligt sätt faktiskt lyckas komma undan med rimmet »död«/»making love«. När han någon minut senare nästan croonar »jag såg på en ko en gång/då när jag var fem/den såg på mig och jag såg på den/sen kunde jag aldrig mer dricka mjölk igen« så… smälter jag, till och med.

Och lyckligtvis för alla inblandade är alltså »Nu var det i alla fall så« mer »Vackert väder« än »Wu Tang Clan«. Om man någon gång börjar tvivla på den kopplar Carl Johan åter greppet med ett snyggt Moldy Peaches-arrangemang eller en tankeväckande textrad. Plötsligt har en timme av Malmö-baserad och egensinnig popmusik passerat. Lätt kan jag tänka mig en till.

Rulla ut röda mattan, i alla fall halvvägs.

JOHAN JACOBSSON

2010-03-23