Juvelen i kronan






 

Jay-Z uppdaterar en gammal Bobby »Blue« Bland-klassiker och Markus Larsson hör hiphop som skakar både klubbväggar och kyrkogolv. Bra låtar saknas inte just nu.

 

Har på senare tid blivit helt knäckt av Nick Lowes cover »Only a Fool Breaks His Own Heart«, The Waterboys äntligen utgivna rysare »Too Close to Heaven«, Mary J Bliges förödande titelspår från senaste skivan »No More Drama«, Spiritualizeds »The Twelve Steps« och Maxwells Kate Bush-tolkning »This Woman’s Work«.

   Allihop förtjänar en helt egen krönika.
   Men just nu kan jag inte sluta lyssna på Jay-Z.
   Just nu kan jag inte komma över låten »Heart of the City (Ain’t No Love)«.
   Jay-Z spottar ur sig frätande ord om »mo’ money, mo’ problems«, om att få tjejer att ta E och om hur alla i slutändan behöver kärlek och respekt över Bobby »Blue« Blands klassiker från 1974, »Ain’t No Love In the Heart of the City«.
   Och tillsammans med glödheta producentnamnet Kanye West får »Jigga« låten att bli en dagsaktuell publikvältare. »Heart of the City (Ain’t No Love)« skakar både klubbväggar och kyrkogolv. Den får Bobby Blands original att låta som den är skriven just nu, just i dag.

 

Låten är kronjuvelen på Jay-Z:s senaste och sjätte skiva »The Blueprint«, på vilken han fortsätter att förgylla hiphop med soulsamplingar i samma utsträckning som på förra plattan »The Dynasty: Roc La Familia 2000«. Inom hiphop har trenden annars varit att artisterna valt att ersätta samplingar med liveinstrument – låträttigheterna är helt enkelt för dyra – men Jay-Z och framför allt kollegan Beanie Sigel går emot strömmen och återanvänder soulhistorien lika frekvent som Wu-Tang Clan-kollektivet gjorde när de var som bäst. 

På »The Blueprint« dyker partier från inspelningar av Jackie Moore, Al Green, The Jackson 5, Bobby Byrd och evige hjälten David Ruffin upp.
   Hela »Song Cry« bygger exempelvis på den obskyra balladen »Sounds Like A Love Song« – som bland annat spelats in av vokalgruppen The Whispers och Phyllis Hyman – men här är det tydligen Bobby Glenns version som används.
   Jay-Z frammanar överhuvudtaget en bländande dynamik mellan gammalt och nytt. »The Blueprint« är besjälad hiphop i samma tradition som 2Pacs »Me Against the World« och Ja Rules något underskattade album »Rule 3:36«.
   Men den stenhårda »Takeover«, där The Doors och KRS-One samplas och ett bluesriff kämpar mot en rytm som väger flera ton, är lika imponerade.
   Likaså duellen med Eminem i »Renagade«.

 
Fast det är »Heart of the City (Ain’t No Love)« som är plattans ess.    När en av världens största rappare har den goda smaken att ta sig an en av de tolv bästa låtar som gjorts är det kanske svårt att misslyckas.
   Blir den inte en superhit finns det ingen kärlek i världen.