22-Pistepirkko: (Well You Know) Stuff is Like We Yeah!
22-PISTEPIRKKO
(Well You Know) Stuff is Like We Yeah!
Bone Voyage/Bonnier Amigo
Betyg: 4
Har 22-Pistepirkko alltid låtit likadant?
För att uppdatera min bild av de finska veteranerna lägger jag gruppens nya album åt sidan ett tag och lyssnar i stället på dubbelsamlingen »The Nature of 22-Pistepirkko« från 2002.
Svaret lyder: nja, det kan man väl inte säga, men soundet är verkligen typiskt.
Däremot har de senaste skivorna knappast kittlat lika mycket som kulthiten »Frankenstein« (1989) och en del låtar från början av nittiotalet.
Under andra halvan av förra decenniet blandade gruppen in mer elektronik in i musiken, annars har de nog mest försökt att förnya sig genom att använda olika producenter. »Rally of Love« spelades in under ledning av Per Sunding i Tambourine-studion i Malmö, tre år gamla »Drops & Kicks« producerades av Kalle Gustafsson Jerneholm från The Soundtrack Of Our Lives och nya skivan är färglagd av Kramer, som säkert varit en Pistopirkko-favorit sedan han spelade bas i Eugene Chadbournes band Shockabilly. Den amerikanske musikern/producenten har jobbat med hundratals band, den största bedriften torde vara det djupklara soundet på Galaxie 500:s skivor.
Någon pigg nystart är dock inte »(Well You Know) Stuff is Like We Yeah!«. Jag tröttnar – som vanligt – ganska fort på P-K Keronens sång och alldeles för många låtar fastnar i boogiegegga. En del goda intentioner – några sköna intron, ett par psykedeliska gitarrsolon – och de lugnare låtarna »Sky Girl«, »Smileys Are Not Enough« och »Refrain From the Refrain« har mer nerv och tjatas inte sönder på samma sätt.
22-Pistepirkko är som bäst när de anstränger sig så lite som möjligt. Lägger sig i hängmattan. Det finns tyvärr inte särskilt mycket av den varan här.
PM JÖNSSON
2008-02-26
