Erykah Badu: New Amerykah: Part One (4th World War)

ERYKAH BADU
New Amerykah: Part One (4th World War)
Universal Motown/Universal
Betyg: 8

Hennes fjärde album må vara döpt efter ett fjärde världskrig men låter snarare som upptakten till ett andra amerikanskt inbördeskrig. Med attityden från Gil Scott-Herons »The Revolution Will Not Be Televised« reflekterar »New Amerykah« över ett förgiftat samhällsklimat som tar oss tillbaka till de bistra stämningar som rådde vid tiden för Vietnamkriget i USA. Med spår som »Soldier«, knarkklaustrofobiska »The Cell« och direkt mardrömslika »Twinkle« försäkrar sig Erykah Badu från att någonsin behöva bli den självklara bakgrundsfonden till lattefik igen.
   »Amerykhan Promise« är ett syrligt inlägg om de sociala motsättningar och den förlamande passiviteten som har slagit rot i det amerikanska medvetandet. Till tonerna av en enveten funkgitarr ekar förvrängda röster som får personifiera amerikanska karikatyrer i ett stundtals bisarrt samhälle. Mitt i all desperation finns det också plats för självupprättelse och personlig stolthet över den kvinnoroll som denna trettiosexåring har börjat respektera och växa in i (»Me«).
   2008 är Badu mer hiphop än någonsin, med lika delar gyttjiga Madlib-beats som inrökta funkjams understödda av jazzfunkstöttepelare som Roy Hargrove och Roy Ayers. Det är uppenbart att hon fortfarande tror på hiphop som en enande kraft: »The Healer/Hip Hop« är en upprättelse för – och en hyllning till – genrens politiska ursprung. Lättsamma singeln »Honey« känns däremot mer som en eftergift till skivbolaget än en naturlig del av albumhelheten.
   Drygt tio år in i karriären gör Erykah Badu sitt mest politiska och »svåra« album till dags datum. Men som alla vet brukar svårsmält föda visa sig vara bäst i det långa loppet.
NICOLA PRYKE
2008-03-04