We Are Scientists: Brain Thrust Mastery




WE ARE SCIENTISTS
Brain Thrust Mastery
EMI
Betyg: 3

Zappa undrade och då och då jag också: hör humor och musik ihop?
   Om svaret är »ja«, blir följdfrågan: vilken musik får vi då?
   We Are Scientists debuterade på storbolag för några år sedan med ett skivomslag där de tre medlemmarna höll fram varsin kattunge. På sin sajt recenserar Keith Murray och Chris Cain (trummisen Michael Tapper hoppade av förra året) ett handfat som finns på en klubb i Holland. De skriver fejkinsändare från en påhittad redneck och har lagt ut filmade små sketcher från replokalen. Skivtiteln betyder »absolut ingenting men det låter auktoritärt«, på omslaget sitter Cain och Murray utslagna i varsin smoking.
   En och en säger de här sakerna inte så mycket om New York-duon, men sammantaget framträder en bild av två killar som attackerar myten om rock’n’roll med väldigt mycket ironi och öppet sinne. Inget fel med det egentligen, men jag får problem om de två plötsligt vill att jag ska ta dem på allvar.
   »Brain Thrust Mastery« tar upp ganska tunga relationsproblem, kanske handlar några låtar om just Tappers avhopp. Svårt bara att på riktigt sätta sig in i låtarna när musiken är teatersminkad och uppklädd i tjocka lager av ironiska leenden. Lite Duran Duran på speed, lite försiktiga gothflirtar, lite alternativrocksgitarrer. Som gammal Matthew Sweet-slav måste jag direkt lyssna på en låt som tituleras »Altered Beast« – och nog fasen låter duon just då som powerpopfantomen.
   Men varför, vad är tanken här? Vad vill We Are Scentists att jag ska göra när jag lyssnar? Dumdansa med knytnävarna i luften eller le snett åt alla referenser?
   I slutändan sitter jag och lyssnar på när den amerikanska indierockens motsvarighet till Filip och Fredrik får ur sig flera effektiva poplåtar. Och visst, en bra låt är en bra låt och det är inget att argumentera emot. Men ibland är det bara skönt att veta var låtarna härstammar ifrån. Jag har fortfarande inte den blekaste aning om We Are Scientists menar allvar med sin musik eller om allt egentligen bara ingår i ett enda stort skämt.
Humor och musik, alltså. Svårt.
ANDERS DAHLBOM
2008-03-18