Prodigy: H.N.I.C. Pt. 2

PRODIGY
H.N.I.C. Pt. 2
Voxonic/import
Betyg: 7

Fram till åtminstone 2011 sitter han bakom galler för olaga vapeninnehav. Man behöver knappast vara begåvad med en särskilt frisinnad fantasi för att notera det avtryck som denna tre och ett halvt år långa fängelsedom sätter på den officiella uppföljaren till 1999 års solodebut »H.N.I.C.«.
   Om förra årets mixtape »Return of the Mac« var en betvingande blaxploitationtribut – ett lika briljant som sturskt svar på tal från någon som efter flera års oinspirerade Mobb Deep-släpp betraktades som uträknad – är detta raskt inspelade album något helt annat. Här är Prodigy inte »bara« uträknad som artist, utan tillintetgjord som människa. Förutom att det utmynnar i närapå ogästvänligt karga produktioner, med spöklikt ödsliga slingor från hårt prövade åttiotalssynthar där det på fjolårets skiva vimlade av extroverta vintagesamplingar, hör vi en man som på väg in i en frihetsberövad tillvaro försöker sätta perspektiv på sitt liv. Tankarna är nu inte helt sorterade, långt ifrån genomgående glasklara eller logiska – i ena sekunden kan han rasa mot världens ytlighet och materialism för att i nästa vältra sig i sitt eget överflöd. Men så tänker man ett varv till; precision är kanske inget man ska vänta sig från någon som behöver få väldigt mycket sagt på extremt kort tid.
   Även om »H.N.I.C. Pt. 2« ingalunda kan mäta sig med den galanta stilövningen »Return of the Mac« kommer den ganska långt på sina neuroser och paranoida stämning. Inte minst får det betraktas som hoppingivande att den snyggaste produktionen, »I Want Out«, är signerad hans Mobb Deep-partner Havoc. Fortsättning 2011?
PIERRE HELLQVIST
2008-05-06