Loudon Wainwright III: Recovery

LOUDON WAINWRIGHT III
Recovery
Yep Roc/Border
Betyg: 8

Loudon Wainwright III har snart fyrtio år efter skivdebuten en imponerande låtkatalog att luta sig emot. Låtarna har rasslat fram, i en sällan sinande ström. I dag räknas Wainwright till de ärrade veteranerna på singer-songwriterscenen. En låtskrivare rättvist prisad för sina skarpa texter, mästerliga i sin förmåga att så känsligt och obarmhärtigt lysa rakt igenom mänskliga relationer av olika slag. Cyniska ibland, samhällstillvända ofta, alltid med en intellektuell skärpa och insikt.
   Förra året gjorde han en rad låtar till filmen »Knocked Up« tillsammans med producenten och musikern Joe Henry. Vilket ledde till det utmärkta albumet »Strange Weirdos – Music From and Inspired by the Film Knocked Up«. På vägen började Henry gräva i Wainwrights allra tidigaste repertoar, som han tyckte tiden var mogen för ett återbesök i. Wainwright lät sig tacksamt nog övertalas och Henry ledde projektet in i en lågmäld men betydligt mer sofistikerad produktion än på de ursprungliga, naket akustiska soloinspelningarna. Smakfullheten och musikaliteten garanteras av musiker som Greg Leisz, Patrick Warren och Jay Bellerose. Inte en onödig ton, typ. Resultatet är strålande.
   Låtarna är alla skrivna och inspelade innan 1973. Alla utom en kommer från Wainwrights tre första album. Alla får de nytt liv och förnyad och, faktiskt, fördjupad mening. Ungefär som när jag nyligen såg och hörde Leonard Cohen i fullständigt strålande form – utan den brinnande ungdomsintensiteten men med en annan intensitet, en annan närvaro, grundad i en smått överväldigande livserfarenhet.
   Perspektiven förskjuts förvisso. Den trettioåtta år gamla sången »Motel Blues«, som Alex Chilton en gång plockade in i Big Stars repertoar, får en helt annan emotionell laddning. Försöken att locka ner en groupie i sängen – »I’ll write a song for you, I’ll put it on my next LP« – blir plötsligt både tragiska och humoristiska. Mänskliga, rentav.
LENNART PERSSON
2008-08-19