Stereolab: Chemical Chords

STEREOLAB
Chemical Chords
4AD/Playground
Betyg: 6

»We’ve come a long way since we last shook hands, still got a long way to go«, sjöng en gång Loudon Wainwright – en rad som fortfarande med all önskvärd tydlighet sammanfattar Stereolab som band.
   Efter tjugo år som band, och sex år efter det att deras gitarrist och andrasångerska Mary Jansen tragiskt omkom i en trafikolycka, ger de fortfarande ut album efter album i en beundransvärd takt och med en lika beundransvärd integritet och pondus.
   Det spelar ingen större roll om i princip varje album låter likadant som det föregående, lika lite som det spelar någon roll att ett album med The Fall låter exakt likadant som de föregående tjugofem. Trots att man egentligen inte tänkt på dem under deras frånvaro vill man instinktivt kasta sig över varje enskilt livstecken ändå. Att ingenting hänt sedan senast är inte negativt, snarare ett styrkebevis i sig.
   »Chemical Chords« är deras elfte album i ordningen sedan debuten med »Peng!« från 1992. Det är inte fullt lika älskvärt som föregångaren »Margerine Eclipse«, inte tillnärmelsevis lika melodiskt och politiskt extrovert som »Mars Audiac Quintet« från nittiotalets mitt. Men det är ett nytt album med Stereolab, och att de fortfarande finns och fortsätter slåss mot till synes osynliga väderkvarnar år efter år är en styrketår så god som någon.
   De må ha överlevt snart två decennier som band och fortfarande ha en lång, lång tid kvar, men i Stereolabs fall är linjär utveckling alltid relativ – musikaliskt har de inte rört sig en millimeter sedan den 9 december 2002.
NIKLAS ELMÉR
2008-08-19