Bloc Party: Intimacy

BLOC PARTY
Intimacy
Wichita/Cooperative/Bonnier Amigo
Betyg: 4

Mike Skinner, Alex Turner, Kele Okereke – tre brittiska män som alla har tilldelats epitetet generationsförfattare utan att ha skrivit en enda roman, novellsamling eller essä.
   Samtliga är så säreget begåvade att deras föregångare enligt samstämmiga uppgifter i brittisk och svensk musikpress inte återfinns i samtida popmusik, utan i brittisk konst- och litteraturhistoria – bland sextiotalets unga arga män eller regissörer och samtidsskildrare som Mike Leigh och Ken Loach.
   Bloc Partys Kele Oreke är den i teorin mest tilltalande av de tre. Han växte upp som färgad, sexuellt ambivalent man i den segregerade Londonförorten Woodford som son till invandrade, katolska föräldrar och har unika erfarenheter av, och angreppssätt på, det brittiska samhällets baksidor som Alex Turner och Mike Skinner bara kan drömma om. När han dessutom klär sina betraktelser i drömska melodier och skimrande åttiotalsarrangemang, på en tidig singel som »Little Thoughts« eller »This Modern Love« från Bloc Partys debutalbum »Silent Alarm«, står han utan konkurrens i sin generation.
   Problemet är att ovanstående bara inträffar en gång per album, och att Bloc Party för varje singel alltmer kommit att odla sina sämre och mer parodiska Throbbing Gristle-sidor på bekostnad av melodier och bärkraftiga idéer. Av de blott tio sånger som ryms på »Intimacy« infriar bara en alla de löften om det slutgiltiga mötet mellan OMD:s »Architecture and Morality« och Stephen Tennant vid ett midnattsupplyst Picadilly Circus som Bloc Party alltid hotat att brista ut i, men bara undantagsvis kommit nära.
   I avslutande »Ion Square« promenerar Kele Okereke längs ett öde Shaftesbury Avenue och skaldar om förälskelsens första förrädiska ögonkast ackompanjerad av OMD:s »She’s Leaving« och ihärdigt tjutande taxisirener – »I remember how it began/So many great days in a row/Barefoot on Bishopsgate/Trying to find Blake’s grave«.
   Det är ett destillat av allt det som gör Bloc Party unika, det främsta och mest upprymda Kele Okereke skrivit och sjungit till dags dato – och det enda jag bär med mig från »Intimacy« när augusti sakta övergår i september.
NIKLAS ELMÉR
2008-08-26