Pihlis: Framgång förlåter allt
PIHLIS
Framgång förlåter allt
Svedjebruk/Warner
Betyg: 5
Vi ska alla en gång dö.
Svenska popband älskar att sälja självklarheter som poesi.
Men ju äldre jag blir, ju mer jag lär mig om livet och musik, desto mer uppskattar jag de svenska textförfattare som vet sina begränsningar, som formulerar sig kort och kärnfyllt och undviker att trassla in sig i metaforer, långa utsmyckningar och bisatser.
Om man älskar någon så säger man det. Jag älskar dig. Just så – utan krusiduller och förbehåll.
Det är därför Håkan Hellström är en så effektiv och citerad textförfattare och det är därför Veronica Maggios »Måndagsbarn« säger betydligt mer om mänskliga relationer än ett helt album med Thomas Andersson Wij eller Eldkvarn. Om man hittat sitt uttryck finns ingen anledning att gömma sig bakom ord. Om man älskar någon så säger man det. Jag älskar dig. Man gömmer sig inte bakom vaga föreställningar om den manliga sexualitetens tillstånd och man döper inte en låt till »Mannen i den vita hatten (16 år senare)«.
Man kan ha åsikter om Anders Pihlströms ambition att förädla ett musikaliskt avpolitiserat och infantilt euforiskt uttryck som svensk popmusik redan sett för mycket av för tre decennier, men »Om vi går under« från hans första album »Nu skiter jag i allt och blir gravid« är fortfarande något så sällsynt som en svensk poplåt man både kan läsa och lyssna på, var för sig, oberoende av varandra. Texten börjar i ett uppgivet tillstånd där alla vägar prövats och närmar sig sitt ofrånkomliga slut, men musiken vägrar ge upp – och vinner.
»Du vet dom säger/vi kommer alltid att förlora/men jag förlorar mycket gärna allt med dig«.
»Framgång förlåter allt« har en lika magnifik titel som sin föregångare och ett par tre melodier som kommer spelas oavbrutet hela september månad på svenska, medelålders radioapparater, men saknar »Om vi går under« – en text och melodi som lyfter ett album och lever utanför sitt ursprungliga sammanhang.
NIKLAS ELMÉR
2008-08-26