Brightblack Morning Light: Motion to Rejoin

BRIGHTBLACK MORNING LIGHT
Motion to Rejoin
Matador/Playground
Betyg: 6

Ibland går det utmärkt att bedöma en bok efter dess omslag. En skiva likaså.
   Omslaget till Brightblack Morning Lights tredje fullängdare har indianfjädrar på framsidan och en halvfärdig tipi på baksidan. Plattan är »recorded with 4 solar panels in New Mexico« och bilder i CD-häftet visar en soluppgång i öken.
   Allt med »Motion to Rejoin« skriker alltså pårökt prärieflum. En ganska bra beskrivning för vad Rachael Hughes och Nathan Shineywater håller på med.
   Duon ger sken att att de åkt rakt ut i den amerikanska vildmarken tillsammans med några musikerpolare, satt upp mikrofoner och spelat in klabbet en lång natt med naturens andar som enda åskådare. Inte mig emot. Lite mystik har aldrig skadat psykedelian. När Brightblack turnerade i Europa senast sjöng Shineywater med en indianpilspets i munnen, för att i fredens tecken väcka anden av pilspetsens skapare. Ja, jag skrev ju prärieflum. På »Motion to Rejoin« skippar han pilspetsen, men dränker rösten i effekter. Låtarna handlar inte om att hitta ett hem utan en känsla, allt kretsar kring Hughes långsamma ackordvändningar på ett Electric Rhodes-piano. Det är monotont och själfullt, inte långt från vad Jason Pierce håller på med i Spiritualized. Om någon skulle ge sig på att fixa en screwed and chopped-version av Miles Davis »Cellar Door«-inspelningar från 1970 tror jag Shineywater och Hughes nickat långsamt åt resultatet.
   Den två år gamla, självbetitlade föregångaren var starkare. Den typ av släpig sandsoul som Brightblack Morning Light pysslar med gör underskattade Soulsavers med Mark Lanegan vid mikrofonen bättre. Ändå släpper jag inte »Motion to Rejoin« så lätt. Åh, ljuva ökenhimmel.
ANDERS DAHLBOM
2008-11-04