Daniel Martin Moore: Stray Age

DANIEL MARTIN MOORE
Stray Age
Sub Pop/Border
Betyg: 8

Ensam man med gitarr, kapitel 5686.
   Daniel Martin Moore kommer från hålan Cold Spring i Kentucky. I början av förra året skickade han som helt okänd artist en demoplatta till Sub Pop, som tände till direkt. Det är lätt att förstå varför.
   »Stray Age« är inspelad med Joe Chiccarelli, som tidigare jobbat med The Shins och White Stripes. Moores folkmusik hamnar någon helt annanstans än producentens tidigare klienter. En cover på Sandy Dennys »Who Knows Where the Time Goes« ger en fingervisning, melodier som hasar Damien Rice i hälarna en annan, James Yorkston-känslan i gitarrspelet en tredje. Allt låter så enkelt, så avslappnat, så totalt stresslöst. Som att killen från Kentucky knappt behöver anstränga sig för att få till stor folkpop med små medel.
   Nu är skivan inte enbart en ensam man med gitarr, det brukar sällan vara det med trubadurerna. På några låtar tassar bas och trummor och stämsång in, det är knappt att man märker när de kommer och hälsar på.
   Mest tänker jag på Eef Barzelay.
   Moore är den förste sedan Clem Snide kastade in handduken som kan sjunga lika avväpnande enkelt – och tyst! – och ändå få mig att lyssna intensivt. Det är ett väldigt gott betyg.
   Ska du bara köpa en platta med ensam man och gitarr i år ska du förstås köpa »For Emma, Forever Ago« med Bon Iver.
   Blir det pengar över skulle jag satsa på debutplattan med Daniel Martin Moore.
ANDERS DAHLBOM
2008-11-04