Forest & Crispian: Modest Sensation

FOREST & CRISPIAN
Modest Sensation
Fritiof & Carmencita
Betyg: 8

Det lilla jag hade hört av Malmötrion (ja, ännu ett i raden av till namnet-duor som inte är det) Forest & Crispian tidigare var den elektroniskt tillskruvade och Kinks-rockiga singeln »Insane Lorraine«. Klart fyndig, och även på detta deras andra album trycks det parallellt på retro- och samtidsknapparna men nu på ett klart mer sofistikerat och lågmält vis.
   Man kommer att tänka på Beach Boys och Beatles mer experimentella sidor, kanske också på Robert Wyatt och Canterbury-scenen och annan progressiv-, symfoni- och jazzrock, samt en del på Bo Hanssons meditativa skogsfolklighet. Men även på mer modern, finurlig »slå på grejor du har hemma«-pop som Psapp, arrangemangs-onanistiska High Llamas och i viss mån svenska Detektivbyrån. Och Air! Ja, det är lätt att gå loss i alla riktningar som tankarna leds under lyssnande på »Modest Sensation«.
   På de rätt fåniga pressbilderna och i konvoluten ger Forest & Crispian sken av en slags utstuderad plojighet som jag tycker är lite olycklig – som om de inte riktigt vågar stå upp för sin musik? Det borde de verkligen göra, för det här är ju bra, på riktigt alldeles jättebra. 37 minuter, tio låtar, aviga minisymfonier till poppärlor där det snygga soundet perfekt matchar de lika intrikat vindlande som enkla arrangemangen.
   Bröderna Karl-Johan (synthar) och Adam Hjertström (trummor) samt Tomas Borgström (gitarr/piano) plus inbjudna gäster på blås, cello och slagverk har spelat in en skiva med alla möjligheter att bli en sann kultklassiker. För de större sammanhangen är de nog lite för svårfångade, än i alla fall.
PATRIK LINDGREN
2008-12-09