Sin Fang Bous: Clangour

SIN FANG BOUS
Clangour
Morr/Dotshop.se
Betyg: 8

Sin Fang Bous musik är så överdådigt tryfferad med underfundiga detaljer, uppfinningsrikedom och ohämmat glädjefullt popsväng att det bara är att kapitulera.
   Vad det konstiga artistnamnet betyder har jag inte lyckats luska ut, men bakom detta enmansprojekt döljer sig i alla fall islänningen Sindri Már Sigfússon, anförare av indiefolkiga Seabear som 2007 albumdebuterade på Morr.
   Solo tar han ut svängarna åt alla upptänkliga håll, höjer tempot och släpper alla hämningar och går loss på de instrument han råkar hitta i studion. Spelar in, loopar, pusslar, bygger på, kompar ukulele och melodica med knastriga samplingar, old schoolsynthar och gulliga körer.
   »Clangour«, skrammel i ungefärlig översättning, må vara rätt bångstyrig och stojig till sin natur men brokigheten och yvigheten hålls trots allt inom ramarna för sköna, fantasifulla mönster. Allra bäst gillar jag de riktigt fartfyllda låtarna, som »Advent in Ives Garden« och »Catch the Light« – på den senare liksom på ett par andra ställen flyger associationerna faktiskt så långt som till Manu Chao, mest tror jag tack vare de bådas till synes så nonchalanta känsla för rytmiskt driven produktion.
   Den färglada lekfullheten för annars tankarna till norske Kim Hiorthøy, medan de eleganta och ibland komplexa stämmorna och popsymfonikänslan är i Brian Wilsons klassiska skola. Och visst finns förstås en del likheter med landsmännen i Benni Hemm Hemm.
   Mest av allt låter det dock som Sin Fang Bous, vad det nu är för något.
PATRIK LINDGREN
2009-02-03