The Pains Of Being Pure At Heart: The Pains Of Being Pure At Heart

THE PAINS OF BEING PURE AT HEART
The Pains Of Being Pure At Heart
Slumberland/Fortuna Pop/Border
Betyg: 7
 
Det är en frustrerande uppgift att lyssna på The Pains Of Being Pure At Hearts självbetitlade album för första gången. Som ett popquiz från helvetet där de rätta svaren hela tiden studsar exalterat längst fram på tungspetsen men aldrig lyckas förvandlas till korrekta bandnamn. Allt, verkligen allt, låter så oerhört bekant. Inte bara den släpiga produktionen, visackordföljderna eller golvpuka-golvpuka-virvel-kompet, utan även sångstil, melodier och basslingor. Jag vill ropa ut namn på åttio- och tidiga nittiotalsband från Storbritannien men tvingas hejda mig själv. Jag minns band från norra Sverige som älskade My Bloody Valentine lika mycket som de älskade en bra refrängmelodi. Lägenhetsfester med fåniga danssteg och festivalspelningar som förvandlade småstadsungdomar till något mycket bättre.
   En stor del av mina tonår lät precis som The Pains Of Being Pure At Heart.
   Kanske är det just därför jag blir lite tveksam när jag hör de tio låtar som utgör Brooklyn-kvartettens debutskiva. Jag är nog inte redo för så mycket nostalgi, inte riktigt ännu. Någonstans älskar jag ju det här, men jag tänker inte ge upp riktigt ännu.
   Det råder ingen tvekan om att TPOBPAH är duktiga låtskrivare med bra skivsamlingar, jag önskar bara att de var en gnutta mer originella. En aning mer spretiga. Lite mer svårplacerade.
JOSEPHINE OLAUSSON
2009-02-10