Jonna Lee: This is Jonna Lee

JONNA LEE
This is Jonna Lee
Razzia/Bonnier Amigo
Betyg: 4

Det finns så många tjejer med gitarr och bra röst på tjugohundratalet.
   Jonna Lee är bara en av dem, ytterst begåvad men frågan är vad som skiljer henne från den övriga skaran. På tidstypiskt vis beskriver hon sig som en artist som är unik, som inte vill låta som någon annan. Ändå är referenserna mer eller mindre självklara och ytterst väletablerade, från idolen Ed Harcourt till vad som låter som Lees röst- och textmässiga like Lisa Miskowsky.
   Det må vara lättare att vara sin egen i musikbranschen på nollnolltalet, men betydligt svårare att vara egen. Även om villkoren har förändrats genom demokratisering av produktionsmedel så tycks diversifieringen utebli, de estetiska normerna skapas och upprätthålls i alla fall. Jag är osäker på vem som innehar gatekeeperfunktionen så här i postskivbolagsfasen. P3? Bloggar? Det är hur som helst tydligt att det finns en viss estetik som premieras i något led. Jämför man Jonna Lee med, säg, A Camp eller Anna Ternheim är skillnaderna inte rasande stora musikaliskt, det handlar snarare om diskurs och om representation.
   Det må vara en platt jämförelse, men i valet mellan en svart Filippa K-klänning eller en dito från Margiela är kontexten som bekant helt avgörande. I Jonna Lees fall är det förmodligen mer Filippa än Margiela. Här finns ingenting av den dekonstruktivistiska ambition som präglar de smalare favoriterna, ingen bräcklighet, inget som skär sig eller spelar över. »This is Jonna Lee« är till syvende och sist en lite för perfekt och välregisserad historia för att lämna några tydliga avtryck, i alla fall hos mig. Det finns helt enkelt andra tjejer med intressantare röster att lyssna på.
JENNY SÖRBY
2009-02-24