Ernie K-Doe: A Real Mother-In-Law For Ya (The Allen Toussaint Sessions 1959–63)
ERNIE K-DOE
A Real Mother-In-Law For Ya (The Allen Toussaint Sessions 1959–63)
Westside/Amigo
Betyg: 8
Musiken är som ett brett jävla leende.
Ernie K-Doe sjunger som en osnuten blandning av Jackie Wilson och Sam Cooke, sticker som ett bi och dansar som en fjäril. Det är inte svårt att föreställa sig honom på en nattklubb i New Orleans, längst framme vid scenkanten,klädd i slick kostym och svett, omfamnad av damer som vill ha en kram, en kyss eller bara hans blöta handduk med sig hem.
Ernie K-Doe måste ha varit en oemotståndlig show i unga år. Hans lyckliga utstrålning, entusiasm och vilja att underhålla lyssnaren till bristningsgränsen går inte att undvika.
Givetvis innehåller även hans musik andra, blåare färgskalor men melankolin blir aldrig något mer än en paus, en snabb andhämtning innan K-Doe ställer sig på tå igen, redo att leverera euforisk r’n’b till sin publik och få dem att skina som en sol.
Ernie K-Doe var helt enkelt född att stå på scen, och han visste om det.
Det gjorde producenten Allen Toussaint också, även om det tog ett tag. Han ville skräddarsy låtar till artisterna men i fallet Ernie K-Doe gick det inte. K-Does stil var för svår att tygla. Hans pappa var baptistpastor och den största förebilden under uppväxten hette Archie Brownlee, karismatisk frontfigur i gospelgruppen Five Blind Boys of Mississippi. Den bakgrunden gjorde att Ernie Kador – efternamnet ändrades till K-Doe i och med hans första singel på skivbolaget Minit 1959 – uttryckte en rå gospelutlevelse som Allen Toussaint inte förstod sig på.
Till en början fick därför Ernie K-Doe sjunga och spela in låtar som egentligen var avsedda för den lokala och populära talangen Danny White, däribland »Hello My Lover«, »Tain’t It the Truth« och det stora genombrottet »Mother-In-Law« – en omedelbar klassiker.
Den sistnämnda, som gästas av profilen Benny Spellman och två medlemmar från The Del Royals, gjorde Ernie K-Doe till en angelägenhet långt utanför New Orleans och är alltjämt hans absoluta signaturmelodi.Han har själv sagt, med sedvanlig ödmjukhet, att endast tre musikaliska verk kommer att leva för evigt: USA:s nationalsång, »Amazing Grace« och »Mother-In-Law«.
Men trots att jättehiten innebar en rejäl skjuts framåt, inte minst i form av ytterligare ett gäng framgångsrika singlar, avancerade aldrig Ernie K-Doe upp till samma division som Fats Domino, Aaron Neville och Irma Thomas.
Hans karriär tynade i stället bort och ersattes av ett gravt spritmissbruk.
Ernie K-Doe avled i fjol av alkoholskador, ironiskt nog efter att karriären fått en liten nytändning – innan sin död hade han hunnit ge sig själv titeln »Emperor of the World« och korrigerat sitt namn till Ernie 2K-Doe, givetvis inspirerad av millennieskiftet.
Varje antologi över New Orleans musikscen med självaktning innehåller minst ett spår av Ernie K-Doe. Eller allra helst två (den utmärkta och numera utgångna boxen »Crescent City Soul« garderade sig ordentligt genom att inkludera sex stycken). Men det har saknats en välgjord samling som koncentrerar sig på mannens bästa inspelningar från de mest vitala åren.
Nu har ni den mitt framför näsan.
Ett energipaket som vibrerar av klass, elegans och stil. »A Real Mother-In-Law For Ya« visar också att rampljuset långt ifrån visar upp hela sanningen. Den verkliga showen utspelar sig ofta bland kulisserna.
MARKUS LARSSON
Ursprungligen publicerad i Sonic #6, april 2002
