Melody Club: Goodbye to Romance

MELODY CLUB
Goodbye to Romance
Epic/Sony
Betyg: 2

Alla människor har en egen smak, en stark vilja, en outplånlig önskan om att få göra ett avtryck i världshistorien. Det finns alldeles säkert tusentals ungdomar som tycker att det Melody Club gör är »världens fetaste jävla grej«. Melody Club själva är säkert övertygade om att de är en av de klarast skinande nitarna på rock’n’rollens armband. Korrelationen artist-publik är i detta sammanhang så stark som bara är möjligt. Och då får man väl – om än lite motvilligt så där – konstatera att gruppen har ett högt existensberättigande.
   Musiken på »Goodbye to Romance«, då? Det är någon sorts fartfylld powerpop som åsyftas här. Galopperande rytmer, riviga riff och texter om kärlekspar som haular ass mitt i natten nerför vidöppna highways. Samtliga låtar liknar intill förvirring varandra. Jag får titta efter flertalet gånger i det medföljande texthäftet så att jag inte spelar samma låt. Det gör jag inte. Det är bara Melody Clubs »sound« som har hällt hela asken klipulver i öronen.
   Det är säkert så att det här bandet har en hel del förtjänster. Jag är dock inte man att komma på några. Det måste ju sägas, det är recensentens ovillkorliga sanningsserum: den här plattan är så dålig att det är närmast skrattretande att försöka sig på en objektiv betraktelse. Låtmaterialet, textpastischerna, produktionsförsöket… allt skrapar det sista ur den redan tomma tunnan. Att jag inte sätter allra lägsta betyg är enkom för bandets skönt storögda fascination inför allt amerikanskt. Allt resterande är försumbart bortom det peniblas gräns.
TONY ERNST
2009-04-21