Richard Swift: The Atlantic Ocean

RICHARD SWIFT
The Atlantic Ocean
Secretly Canadian/Cooperative/Bonnier Amigo
Betyg: 7
 
Det finns så många bra podcasts därute, en av mina favoriter är franska La Blogotheques »The Take-Away Shows«. Idén är smart och enkel: med handkamera filma en artist som spelar några låtar i en annorlunda miljö. Det senaste året har man bland mycket annat kunna njuta av anspråkslösa klipp med Efterklang på en bakgård och Lykke Li och El Perro Del Mar i en San Francisco-park.
   En av mina favoriter är inspelad i en hemmastudio utanför Eugene, Oregon. Det är trettioårsfest och jubilaren själv går omkring med en gitarr och sjunger för ett tiotal vänner. I slutet står en huvtröjad Richard Swift med slutna ögon och börjar spela »Lovely Night«. Bakom honom står en plastdromedar på ett piano, till vänster syns en svartvit bild på The Beatles. Jag hade gett hur mycket som helst för att fått var med just där och då, men tack vare La Blogotheque kommer jag ändå rätt nära.
   Swift är en av vår tid största musikaliska poptalanger, frågan är mest vilket håll han ska ta vägen med varje albumsläpp. Debuten innehöll fantastiska singer-songwriterstunder, på förra plattan lekte han med smutsigt lo-fi-inspelad rhythm’n’blues.
   På »The Atlantic Ocean« hörs ekon av både sjuttiotalets pianopop och lätt tillskruvade synthljud. Richard Swift är plattan igenom väl tillbakalutad och kanske saknas de där tidlösa melodierna som gjorde hans första två släpp oumbärliga. Ändå är han en artist som jag garanterat alltid kommer att följa, både på skiva och på nätet.
ANDERS DAHLBOM
2009-04-21