Träd, Gräs och Stenar: Hemlösa katter




TRÄD, GRÄS OCH STENAR
Hemlösa katter
Gåshud/Subliminal Sounds/Border
Betyg: 7

»Det kommer konstiga ljud här. Är det verkligen meningen?«
   Träd, Gräs och Stenar-basisten Torbjörn Abelli berättar vad tidigare ljudtekniker till bandet sagt från mixerbordet. Jag ringer upp Abelli eftersom jag inte hittar den info jag vill ha i konvolutet till »Hemlösa katter«, gruppens andra studioplatta sedan skivcomebacken 2002. Gruppens inofficielle motor och ene grundare BoAnders Persson meddelade förra året att han inte ville vara med längre. För mycket resande, tyckte BoAnders. I stället hoppar Reine Fiske (Dungen, The Amazing, Anna Järvinen) in som livegitarrist. Men på »Hemlösa katter«, inspelad 2002–2007, finns BoAnders ringande gitarrer med. Plus en hel del härligt konstiga ljud.
   Hemlösa katter, förresten. I fyrtio år har Träd, Gräs och Stenars drivande tungrock i alla fall varit hemlös genremässigt. Är det blues eller kraut? Kanske rymdrock? Oavsett vilket är det lika lätt att med »Hemlösa katter« på hög volym höra varför folk som Thurston Moore, Stephen Malkmus och Jim O’Rourke gått ner i spagat för de svenska veteranerna som det är att se en klar blågul tråd från Trädens gärdesfester fram till dagens Audionom.
   Mestadels maler Träden på med en lättfotad monotoni, som en cementblandare på hjul. Låtar som »Folkets lok i obeveklig rörelse« och »Tänkte bara undra« är så alerta och på tårna att kvartetten mer låter som unga postrockare från Japan än som en svensk bandkonstellation snart redo för hemmet. Allra bäst är de kanske ändå på konsertscenen, som i »Ensamhetens törnen« och »Sommardisco« (fantastiska låttitlar rakt igenom, som synes), inspelade på en indisk restaurang i Västerås. Under sista minuten av holmgången »Sommardisco« är det någon som skriker uppeldat i bakgrunden på indiern. Kan vara någon i publiken, kan vara någon i bandet. Antagligen en kombination. Skulle kunna vara medlemmarna i Battles, för det är precis så här amerikanerna vill låta.
   Enda riktiga plumpen här är inledande »Punkrocker«. Ja, Teddybears låt som blev Rusiaks som blev Caesars som blev Torgny Melin’s som blev Iggy Pops, och som nu tas om hand av Träden – med skralt resultat. Först och främst borde de naturligtvis ha döpt om låten till »Krautrocker« eller möjligen »Trancerocker«. Sedan skulle de ha skippat sången och bara malt på med instrument och rundgång. Det är då som denna fyrtioåring kommer bäst till sin rätt.
ANDERS DAHLBOM
2009-05-05