Eminem: Relapse

EMINEM
Relapse
Shady/Aftermath/Interscope/Universal
Betyg: 3

Varken med hjälp av min fantasi eller mitt förstånd lyckas jag föreställa mig något som möjligen skulle kunna engagera mig mindre än vad det allvarliga tablettmissbruk som ligger som tematisk grund för Eminems femte studioalbum »Relapse« lyckas göra. Precis som alla de tidigare utflykter i landet destruktiv manlighet Eminem företagit sig känns hans knaprande av Xanax, Vicodin och Metadon med påföljande rehabvistelser och självmordstankar som något så fullkomligt förutsägbart och banalt att det blir svårt att bemöta med något annat än en gäspning. Som så mycket annat kring den typ av manlighet som alltid varit bättre på att iscensätta sin egen ständigt pågående kris än på något annat.
   Inget nytt under Eminem-solen, med andra ord. I vanlig ordning är det lika delar aggressivt självhat och utflykter i ultravåldslandet uppblandat med lite oengagerat kvinno- och bögförakt som gäller. Precis som på tidigare album slänger Eminem sig vällustigt mellan förtroligheten som i ett spår finns där mellan artist och lyssnare, för att sedan i stället gå loss i den urtrista distansskapande buskishumorn som blivit hans signum. Och det är, minst sagt, tröttsamt.
   Men det största problemet med »Relapse« är ändå inte den tematiska stagnation som man väl hade väntat sig från upphovsmannen, utan i stället de beats mentorn Dr. Dre har bidragit med. Melodierna och produktionen gör det svårt att egentligen höra någon som helst skillnad mellan var radarparet befinner sig i år och var de stod för tio år sedan. Om beatsen gör något så är det att understryka bristen på nya tankar och hur kontinuerlig den där krisen är, såväl till innehåll som utförande.
ISABEL NELLDE
2009-05-20