Hell On Wheels: From Roslagsgatan to Södra Hammarbyhamnen 1994-2004
HELL ON WHEELS
From Roslagsgatan to Södra Hammarbyhamnen 1994–2004
NONS/NEG/Bonnier Amigo
Betyg: 8
Skivsläpp kan göra mig konfunderad.
Ibland eftersom jag inte för mitt liv kan förstå hur skivbolagen bakom dem tänkt. Hur gick snacket i sammanträdesrummen? Är de rena kontraktsåtaganden? Eller finns det verkligen människor som efterfrågar liveplattor med Starsailor, Eskobar-boxar och samlingar med daterade Stone Roses-remixar?
Men då och då blir jag positivt överraskad, börjar klia mig i hårbotten av glädje. Detta sker när jag konfronteras med produkter jag knappt kunde föreställa mig i min vildaste fantasi, sådana där album jag skulle avfärda som alltför osannolika om jag råkat önskedrömma om dem. Vinstkalkylerna för dessa verk måste vara minst lika skakiga som de i exemplet ovan, men nu är jag i alla fall säker på marknaden.
För marknaden, den räknar åtminstone in mig!
Ah, inget skapar förståelse bättre än en glasklar åsikt om vad som är bra musik.
I alla fall: »From Roslagsgatan to Södra Hammarbyhamnen 1994–2004«, en fullängdare som radar upp singelsläpp, demoversioner och svåråtkomligt material signerat stockholmstrion Hell On Wheels, placerar sig definitivt i den kategori utgåvor som gör mig lyckligt förbryllad.
Som namnet antyder är kommer sig samlingen av att Hell On Wheels – för övrigt bestående av Rickard Lindgren; gitarr och sång, Åsa Sohlgren; bas och kör samt Johan Risberg; trummor – nu firar tio år som grupp. Under denna imponerande tidsperiod har de hunnit ge ut två skivor, »There is a Generation of Handicaped People to Carry On« från 2001 och 2003 års »Oh My God! What Have I Done?«. På pappret kanske inte en utgivningstakt som motiverar en kompilation, men något man snabbt kommer underfund med när man tar del av »From Roslagsgatan to Södra Hammarbyhamnen 1994–2004« är att den inte handlar om tunnskrapande. Nej, »From Roslagsgatan …« är en av de där hopsatta plattorna som fungerar som en enhet.
Och den är, som sagt, lysande.
Musikaliskt har Hell On Wheels alltid rört sig i gränslanden där moll och oemotståndliga, upplyftande melodier verkar. Där episk brötighet och patos håller handen. Där vågen av amerikansk alternativrock som stavas »Replacements-Hüsker Dü-Pixies« utgör något slags livgivande hav men där oväntade ackord, knixighet och fabulöst, eget låtsnickrande står i centrum. Dessutom är deras texter alltid fantastiska.
Så om du gillar sådant men ändå inte hunnit upptäcka Hell On Wheels kan du börja med att köpa vilken som helst av deras fullängdare.
»From Roslagsgatan to Södra Hammarbyhamnen 1994–2004« inräknad.
Den må vara oväntad i sin existens och mest riktad mot fansen, men den exkluderar ingen.
Så skål, Hell On Wheels! Må ni hålla på i över tio år till!
Och, öh, en liveplatta vore inte så dumt …
JOHAN JACOBSSON
Ursprungligen publicerad i Sonic #21, februari 2005