Rachid Taha: Bonjour

RACHID TAHA

Bonjour

Wrasse/Bonnier Amigo

Betyg: 5

Rachid Taha har alltid pendlat mellan traditionstroget utforskande av sitt algeriska ursprung och viljan att bli en riktig rockstjärna. Ibland har han på bästa sätt lyckats förena bägge sidorna, som i The Clash-hyllande coverhiten »Rock el Casbah«.

Personligen har jag mest uppskattat den nu femtioettårige Paris-mannens mer traditionella skivor, som de två »Diwan«-volymerna, utgivna 1998 respektive 2006.

»Bonjour« däremot är snarare en uppföljare till den crossoversuktande »Tekitoi« från 2004. Men om den skivan var en lyckad och väldigt konsekvent fusion av punkig rock, rai och traditionell arabisk instrumentering så känns det den här gången som att han förlorar sig själv i ett försök att omfamna alldeles för mycket.

»Bonjour« är inspelad i New York och flörtar ivrigt med västerländsk musik, från bredbent rock till akustisk pop, lounge och electro. Det funkar ibland. »Ha Baby« är en klart rolig rai/country-crossover, finstämda »Mabrouk Aalik« hör till det vackraste Taha gjort, »Je T’aime Mon Amour« låter lite som om Amadou & Mariam hade flyttat till Nordafrika och även titelspåret funkar fint, en gullig duett med Gaëtan Roussel som även producerat skivan.

Och kanske då är skyldig till att det spretar och svajar på tok för mycket. I »Mokhtar« är de långt ute och cyklar soundmässigt, det låter som ett tredje klassens Simple Minds eller jag vet inte vad. Denna och liknande plumpar känns än mer irriterande med tanke på hur starkt låtmaterialet känns, egentligen.

En tydligare riktning och stringens i produktionen, och det hade kunnat bli en av hans bästa skivor. Nu känns det mer tvärtom.

PATRIK LINDGREN

2009-11-10