Four Tet: There is Love in You
FOUR TET
There Is Love In You
Domino/Playground
Betyg: 8
Sonic #4, sommaren 2001; förra gången jag i skrift tyckte till om en skiva signerad Putney-sonen Kieran Hebden. Där och då var det »Pause« – hans andra släpp under namnet Four Tet – som jag avhandlade och mina omdömen svängde åt det försiktigt positiva hållet. »Jag tror mig veta att Kieran inte var ute efter att göra en lightversion av DJ Shadow i och med ’Pause’«, skrev jag. »Men i mina öron har han lyckats.«
Sedan »Pause« har förstås Kierans karriär exploderat, ett allmänt välkänt faktum. Fullängdarna »Rounds« (2003) och »Everything Ecstatic« (2005) cementerade hans status som en av electronicans främsta fanbärare, åtskilliga människor har låtit sig inspireras och förföras av tongångarna på dem. Även Kierans täta samarbeten med jazztrummisen Steve Reid – »The Exchange Session Vol. 1« (2006), »The Exchange Session Vol. 2« (2006), »Tongues« (2007) och »NYC« (2008) – kan räknas som konstnärliga och kommersiella framgångar. Till och med Fridge, postrockbandet Kieran spelat med sedan slutet av nittiotalet, lyckades så sent som 2007 släppa en hyfsad skiva i »The Sun«.
»There is Love in You« är Four Tets ungefär femte fullängdare, den bästa hittills… men samtidigt är den aningen oroväckande. Låt mig försöka förklara hur detta kan vara möjligt.
Vad man som lyssnare hör här är en man som bemästrat sitt uttryck, som tagit tendenser till deras spetsar. Albumet är helt enkelt Four Tet-perfekt; alla de svängiga Four Tet-trummorna, de vänt klingande Four Tet-stränginstrumenten och de upphackade Four Tet-rösterna sitter exakt där de Four Tet-ska. Vana Four Tet-konnässörer bjuds med andra ord inte på något nytt, men väl på fulländning.
Många fans nöjer sig med detta. Och vem kan klandra dem? »There is Love in You« består ju en gång ett lysande alster, varför gunga båten och kräva mer? Varför inte bli ett med Kierans toner här och nu och strunta i framtiden?
Vissa fans, som jag, har dock en inbyggd aversion mot upprepningar; vi vill att (de flesta) av våra favoritartister ska utvecklas, pröva nya saker. Visst, Kieran utforskar ju andra musikaliska vägar med sina sidoprojekt, men han verkar högst ovillig att ta med sig vad han då lär sig in i Four Tet.
Vilket är synd. För om Kieran inte vill köra fast Four Tet i en återvändsgränd bör han alltså snarast göra något oväntat. Det är inte meningen att experimentella musiker ska vila på sina lagrar, falla tillbaka på formler.
I min »Pause«-recension spekulerade jag inte om och kring Four Tets konstnärliga framtid, jag tror den då var mig rätt likgiltig. Nu står den dock – som kanske märks – högt på min dagordning. När jag nästa gång sätter tänderna i ett Four Tet-verk vill jag helt enkelt inte konstatera något i stil med »som ’There is Love in You’ men sämre«.
Så vi ses om nio år, Kieran.
JOHAN JACOBSSON
2010-02-02