Peter Morén: I spåren av tåren

PETER MORÉN

I spåren av tåren

Morén Pop/Bonnier Amigo

Betyg: 7

»Fint« är den lite otippade känsla som »I spåren av tåren« lämnar efter sig. Otippat eftersom ett album på svenska framstår som ett vanskligt projekt för någon som har byggt sin karriär och framgång på engelska språket. Det blir oundvikligen lite närmare, lite naknare på modersmålet, i synnerhet den kärvare svenskan som syftar till något slags ursprunglighet och absolut inte tål direktöverföringar från angloamerikanska omständigheter. Risken för att landa i det där konstruerade tilltalet, den semantiska twilight zone som förkroppsligas av Stefan Sundström och svensk filmdialog är oundvikligen närvarande.

Peter Morén, annars sångare i Peter Bjorn And John, lyckas på sitt andra soloalbum skapa något helt utanför Sundström-matrisen trots att det som avhandlas är Dan Andersson, mellansvenska skogar och, typ, surdeg. Låter man sig inte skrämmas bort av de markerade tungspets-r:en och titelspårets inledningsvis deklamerade »Jag har aldrig varit rädd för att gråta« är »I spåren av tåren« en liten välgärning för svensk pop. För det funkar ju uppenbarligen att göra Stax-soul och quirky schlager av folkhemsromantiken.

Låttitlarna ger ganska uppriktiga signaler om vad det handlar om; »Stadshotell«, »Ett land som inte är«, »Dan Andersson-land«. Morén översätter till och med Smokey Robinsons »Ooo Baby Baby« så att innerstadspar kring de trettio med stilenlig vurm för femtiotal kan hitta hem i rim som »Visst är jag äldre och har en kandidatexamen/men det känns ändå som du sitter inne med alla svaren«.

Det är genial retro med andra ord, som förmodligen kommer repellera respektive attrahera i kraft av sin eventuella självdistans. Själv har jag svårt att inte tilltalas av det smarta och egna i det här albumet. Dessutom borde fler svenska artister bygga låtar på Stig Larsson-citat och döpa dem till »Babel«.

JENNY SÖRBY

2010-03-02