Rigas: Let’s Get Gone

RIGAS

Let’s Get Gone

Flora & Fauna/Border

Betyg: 8

Återhållsamhet och stringens är begrepp som aldrig stått särskilt högt i kurs i den vida Moder Jords Massiva-sfären. Snarare är det anything goes som gäller, vilket förstås leder till både spretighet och tveksam kvalitetskontroll men också en skön spontanitet och ett fritt flödande kreativt flow som är kul att (försöka) följa.

Jag vet inte vilken i den långa stökiga raden det här är av Henrik von Euler-anknytna utgivningar de senaste åren, bara att det är det tredje Rigas-albumet på kort tid. Och att projektet klättrat rätt många pinnhåll sedan den lika charmiga som förödande svajiga debuten »This Year Has Been Good to Me« från 2006.

Inte så att det är någon jämn eller rak resa det här men alltid givande, alltid med en bärande låtidé och faktiskt med en slags genomgående känsla av elegant melodiskt driv som bara delvis kan skylas av det ruffigt syntiga soundet.

Bra låtar är bra låtar, som det ju heter, oavsett om de andas fingerknäppande soulpop, tweeliknande skweee eller ödesmättad åttiotalssynth – låtar som »Helpless«, »Born Not to Run« och »Tonite« är faktiskt alldeles lysande. Likaså »Ghosts«, med MJM-expatrioten Anna Maria Espinosa på gästsång. Detamma gäller den lite sorgliga »The Last of the Believers« där Jenny Wilson har hoppat in.

Hoppas nu bara att världen har tålamod att se bortom det lite tunna, bleka och skeva första intrycket. Gör man det upptäcker man snart att Rigas har hittat hem.

PATRIK LINDGREN

2010-03-09