Ben Sollee & Daniel Martin Moore: Dear Companion

BEN SOLLEE & DANIEL MARTIN MOORE

Dear Companion

Sub Pop/Border

Betyg: 8

Allt som är bra med USA finns med på den här plattan: de historiska referenserna, folkdjupens berättelser, den lilla människans kamp. Det går som en röd tråd från »the founding fathers« via Rosa Parks till den allmänna sjukförsäkringen.

»Dear Companion« är ett mjukt folkpopalbum som fokuserar på oetisk kolbrytning i Kentucky. Ben Sollee spelar cello och Daniel Martin Moore akustisk gitarr. Ibland dyker det upp en del andra musiker och emellanåt kan man höra producenten Jim James vackra stämma köra i bakgrunden.

Det är ett kort och koncist album: elva spår på dryga halvtimmen. Inget dödkött, inga onödiga utvecklingar. Sollee och Martin Moore har något på hjärtat och säger det. Det är inte en traditionell platta, rent musikaliskt. Låtarna är lika mycket mjuka västkustpastiller som smälter i munnen som old timey från Appalacherna; men man handskas med historien på ett varsamt vis.

Det här är alltså en protestplatta, i ordets mest ursprungliga betydelse. Sollee och Martin Moore protesterar mot det moderna sättet att bryta kol på. Det förstör bergen och finns till enkom för att rika roffare på östkusten ska tjäna dollars.

Låtarna tar ställning, informerar, agiterar. På ett vackert, underhållande och själfullt sätt. Gamle Pete Seeger hade varit stolt. Och ur CD-fodralet trillar ett litet klistermärke med texten »I Love Mountains« ner i ens händer. Det är svårt att inte älska det här.

TONY ERNST

2010-04-06