The Sadies: Darker Circles




THE SADIES

Darker Circles

Yep Roc/Border

Betyg: 8

 

En orolig vandring allt längre bort från tänkbara utvägar, allt djupare in i mörkret – blott vägledd av gitarrerna som glänser av fuktig sot och sorg.

Jingle jangle-pop har sällan varit så märkt av svärta och osaliga andar som på det senaste albumet med The Sadies. Faktum är att »Darker Circles« kan liknas vid hur det skulle ha låtit ifall The Byrds hade spelat in »Younger Than Yesterday« i ett – verkligt – spökhus.

Bara för att man själv har valt att leva en viss sorts liv, och till stora delar också älskar den tillvaron, är nu inte det samma sak som att det livet alltid är vidare hållbart eller välgörande. Man vill inte göra något annat än detta, men orkar man fortsätta? Och orkar man fortsätta när det är så mycket man måste utsätta sig för, för att stå ut?

Även om de noga påpekar att man ska undvika att se de här texterna som uteslutande självbiografiska har ett drygt decennium på vägarna nog börjat gnaga sig in i märgen på bröderna Good och deras bandkamrater. Det går rätt bra för dem men det där sista extra lyftet som alla har förutspått tycks inte vilja infinna sig. Men ska det ske är det nog nu, det här är kanadensarnas andra album på raken med Jayhawks-mannen Gary Louris som producent och det som definitivt gick åt rätt håll med föregångaren »New Seasons« finner på »Darker Circles« än mer sin form. The Sadies har aldrig låtit mer angelägna. Låtarna, stämningarna, arrangemangen och Morricone-gitarrernas mäktiga formationer är av yppersta klass; allt så pass raffinerat att man denna gång märkligt lätt kan bortse från faktumet att det enda detta band egentligen saknar är en riktigt skarp sångare.

PIERRE HELLQVIST

2010-06-08