Elizabeth Cook: Welder
ELIZABETH COOK
Welder
31 Tigers
Betyg: 8
Hon gör country men vägrar vara Lilla Fröken Perfekt eller ett white trash-vulgo som så många andra. Elizabeth Cook hittar ett eget litet spår, mellan tradition och samtid, fyllt av spänning och motsägelser men hela tiden genomtänkt på gränsen mellan käckt och emotionellt. Hon fastnar aldrig i en stereotyp, faktum är att hon verkar göra det mesta i sin makt för att undvika det – utan att det för den skull blir krystat.
Den förra skivan producerades av Rodney Crowell, stack ut genom att vara betitlad »Balls« och innehöll dessutom den i countrysammanhang rätt udda covern på Velvet Undergrounds »Sunday Morning«. Det nya albumet, ombesörjt av Don Was, låter fantastiskt från början till slut (eller, rätt fåniga »Rock n Roll Man« kunde vi kanske ha klarat oss utan). Florida-dottern tolkar Frankie Millers fantastiska »Blackland Farmer«, sjunger om relationer med både djup och udda twist och beskriver sin stora, underliga familj (pappa försåg maffian med hembränt, mamma var hillbillysångerska) i lika bild- som känslostarka noveller som »Mama’s Funeral« och »Heroin Addict Sister«.
Föregångaren lät utsökt men framstod på det stora hela för plojig, det problemet finns inte alls på »Welder«. Cook har lärt sig behärska sin nasala twang, som i skivans mest frejdiga stunder påminner om Dolly Parton, och blir allt skickligare på fyndigheter. Hon kommer rentav undan med inte så lite fylleskråliga »Yes to Booty«. Inget försämras av att maken Tim Carroll bidrar med förkrossande ballader som »Follow You Like Smoke« och »Til Then«.
Att Buddy Miller, Rodney Crowell och Dwight Yoakam gästar tillför inte massor men understryker vilken nivå Elizabeth Cook numera rör sig på.
PIERRE HELLQVIST
2010-06-15
