The Books: The Way Out
THE BOOKS
The Way Out
Temporary Residence/Border
Betyg: 8
Som ett solblekt vykort föreställande två människor som strosar genom 1939-40 New York World’s Fair. I dess översta högra hörn, världsutställningens slogan: »Dawn of a New Day«. På dess baksida – i meddelanderutan – förkunnar en prydlig handstil att »Du är här« medan snabba streck bredvid ritar upp grunderna till några röntgenmaskiner.
Så upplever jag »The Way Out«, Nick Zammuto och Paul de Jongs – The Books – senaste alster.
Tonerna på »The Way Out« byggs nämligen av electronica, musique concrète, barnvisor, akustisk folkmusik, skamlös topplistepop, självhjälpskassetter och radioteater. Tonerna på »The Way Out« hälsar en nämligen med lekfulla, roliga, intelligenta, surrealistiska, absurda och älskvärda handslag. Tonerna på »The Way Out« räknar nämligen både här-och-nu, tidigt tjugohundratal och framtiden sedd genom dåtidens optimistiska glasögon.
Som ett pråligt högtidskort föreställande ett airbrushat hjärta och två renässans-putti. I dess nedre kant en sirlig banderoll med ordet »Grattis!« på. Öppna det och du finner bubblande champagnekorkar, ännu fler airbrushade hjärtan och en tom rad, en tom rad som väntar på sin dedikation.
Så upplever jag också »The Way Out«.
Boston-sonen Nick Zammuto och holländaren Paul de Jong knockade mig nämligen fullständigt år 2003 med »The Lemon of Pink«, deras andra CD. Uppföljaren, »Lost and Safe« (Tomlab, 2005), imponerade inte lika stort på mig… men det hade mycket att göra med mina orealistiskt högt ställda förväntningar. Sedan »Lost and Safe« har dock inga fullängdare anlänt från The Books håll. Tills nu, då.
Att kalla »The Way Out« för »synnerligen efterlängtad i mitt hem« är sålunda ingen lögn. Att den dessutom i mångt och mycket bygger vidare på The Books egna fastställda uttryck är ytterligare skäl att fira.
Som ett tomt, ändå hoppfullt papper.
Så upplever jag The Books framtid. Om de fortsätter så här är himlen ingen gräns.
JOHAN JACOBSSON
2010-06-29
»The Way Out« släpps 19 juli.