Richard Thompson: Dream Attic

RICHARD THOMPSON

Dream Attic

Proper/Playground

Betyg: 8

Nej. Tänker jag. En stund. Det är stomp-Richard.

Jag rankar Richard Thompson mycket högt, men kan ibland bli lite trött när han fastnar i ett alltför amerikanskt rocksound och låter den brittiska folktraditionen endast ligga latent i musiken. Men, även i stompet brukar den vassa låtskrivaren och gudabenådade gitarristen titta fram. Så är det till exempel på första låten här, »The Money Shuffle«, textmässigt en »Wall Street«-satir, där han blixtrar till i ett snyggt gitarrsolo.

De här tretton nya låtarna är inspelade live. Det finns många liveskivor med Richard Thompson, särskilt från de senaste femton åren – på det egna skivbolaget Beeswing har han spottat ut officiella bootlegs, den mest välkända är »1000 Years of Popular Music« som senare även släpptes ordentligt, både som CD och DVD. Det är en lysande skiva som visar upp Richard Thompsons bredd, med tolkningar av allt från kyrkomusik, brittisk folk och music hall till Beatles och Britney Spears.

Musiken på »Dream Attic« skrevs under en kort tid av inspiration och för att bevara energin i materialet valde folkrockpionjären att spela in skivan inför publik, i Kalifornien. Det är mer bett i rösten än i en skivstudiokontext och bandet övertygar, särskilt Pete Zorns blås (han spelar även gitarr och mandolin) och Joel Zifkins fiol ger musiken extra färger.

Richard Thompson kommer alltid att hyllas allra mest för insatserna i Fairport Convention och skivorna tillsammans med Linda Thompson, men han fortsätter att ge ut riktigt bra saker – som den akustiska »Front Parlour Ballads« (2005) och den politiska »Sweet Warrior« (2007). »Dream Attic« är bättre än dessa, delvis tack vare liveatmosfären men här finns också många starka låtar av olika karaktär – från episka, ödesmättade ballader till vital folkrock med suverän gruppdynamik och elgitarrexcesser. Thompson kan spela elegant, sparsmakat, med knivskarp detaljkänsla men det är också härligt att höra honom ta ut svängarna, nästan som på äldre livetagningar av klassikern »The Calvary Cross«.

Stompet finns där. På några låtar. Men det gör ingenting när resten av skivan är så pass bra.

PM JÖNSSON

2010-08-31