Innan det är för sent

Soon I might be going

And I wanted just to say

If I’m not here to see it

Doesn’t mean it’s gone away

Neil Young, åttio, tar farväl. Antagligen bättre att göra det nu än att göra det sedan, när det kan vara för sent.

Oklart om det nya, tillbakalutade och folkcountryrotade albumet »Second Song« är det smärre mästerverk en del vill ha det till, därtill svajar såväl sång som lyrik lite för mycket. Alldeles oavsett en fin skiva där näst sista låten »Soon I Might Be Going« är mer än så. 

Mer specifikt rör det sig om nio minuter långsamt framåtstrykande och precis lagom rundgånginvirad Old Black-mystik av ädlaste sort. En sorts kontemplation över då och nu – det personliga och det politiska, det hoppfulla och det becksvarta, idealism och kapitalism – vars grubblande skönhet och atmosfäriska friktion minner om storverk som »On the Beach« eller »Sleeps with Angels«.

Det vore synd att säga att det varit lätt att reservationslöst omfamna karlns skivutgivning de senaste tre decennierna. Ibland har han inte lagt manken till. Ibland bara varit demonstrativt anti. Vid andra tillfällen har han velat för mycket, tagit i från tårna och varit övertydlig in i absurdum. 

Inget av det märks i vidare hög utsträckning på »Second Song«, en skiva huvudsakligen fylld av omtanke, förundran och minnen från en svunnen tid men också inslag av oro. 

En artist som så tydligt har sjungit om och förkroppsligat rörelse ser nu (den här) vägens slut. I »Casting Me Away From You« lånar han rentav, knappast slumpmässigt, från sin egen klassiker »Long May You Run«, men det är i »Soon I Might Be Going« allt ställs på sin spets. Låten förmedlar ett tillstånd där allting och ingenting är sig likt men kanske framför allt en medvetenhet om att saknad kommer på köpet med erfarenheten som åren ger. Att leva är att se skeenden, individer och relationer blomstra och falna framför ens ögon. Ingenting kommer någonsin tillbaka, ingenting blir detsamma som varje »nu«.

Det hugger i hjärtat när Neil Young i texten refererar till, får man anta, den förlorade kontakten med dottern. Men antagligen bättre att det görs nu än sedan, när det kan vara för sent. 

I miss you like tomorrow

and I see you like today

I wanted to say something

before I go away ■