Mark Ronson & The Business Intl: Record Collection
MARK RONSON & THE BUSINESS INTL
Record Collection
Columbia/Sony
Betyg: 5
2007 års soloalbum »Version« visade att Mark Ronson var betydligt mer än »bara« en tongivande producent bakom stjärnor som Lily Allen och Amy Winehouse. Det var en lika underhållande som bra skiva, med retrofunkiga versioner av de mest skilda låtar från exempelvis Coldplay, Britney Spears, The Jam och Charlatans och så förstås »Stop Me«, den helt briljanta sammanfogningen av The Smiths »Stop Me if You Think You’ve Heard This One Before« med The Supremes klassiker »You Keep Me Hangin’ on«.
På nya skivan, Mark Ronsons tredje, får vi mer av honom själv, mer egna låtar, ett nybildat riktigt band – The Business Intl – där han dessutom sjunger själv. Ibland i alla fall. Allt detta innebär dessvärre inte något lyft alls. Något han förstås är tillräckligt kompetent att inse själv, varför han formligen har bombarderat sin egen skiva med gästspel av i stort alla han haft att göra med genom åren.
Gästerna är faktiskt så många att de mest namnkunniga och särpräglade riskerar att försvinna i mängden – D’Angelo, Ghostface Killah, Q-Tip, Spank Rock, Simon Le Bon, Wiley, Rose Elinor Dougall från The Pipettes… Och utan redan välkända låtar i grunden att påla låtbyggena mot blir det en högst svårfångad skiva utan tydlig linje. Som en coverplatta där ingen hört originalen.
Detta sagt är det åtminstone stundtals en högst njutbar mix av funkig hiphop, Motown-lik soul, retrosynth och garagepop. Någon gång tänder det till riktigt på allvar. Främst då med »Somebody to Love Me« som är en lika gripande som avmätt svängig duett mellan Andrew Wyatt från Miike Snow och självaste Boy George, lojt men effektivt framdriven av rena afrobeatrytmer.
Men annars, tja, habil smart pop med smarta referenser och en hel del spännande kombinationer: som att höra D’Angelo sjunga sig igenom den synthigt sprattliga »Glass Mountain Trust« eller det minst sagt otippade mötet i titelspåret mellan grimestjärnan Wiley och Simon Le Bon från Duran Duran.
I en intervju erkänner Mark Ronson själv att han, om han tvingades välja mellan att vara artist och producent, tveklöst skulle välja det senare – för att det helt enkelt är där hans riktiga talang ligger.
Precis.
PATRIK LINDGREN
2010-09-28