Den sjuttioårige John Lennon ser Beatles-nostalgin komma krälande. Förskräckligt, tänker han, men bara att digga läget.
Trafiken mullrar dovt på Menlove Avenue i Liverpool. Det är lördag den 9 oktober 2010 och John Lennon skannar ett sms från Noel Gallagher, hans följeslagare, chaufför, butler. Noel står med Bentleyn en bit bort, kan inte komma fram eftersom Penny Lane är igenkorkat av en vält lastbil. Lennon tänder en Gitanes och häller upp en ny kopp kaffe. På sin sjuttioårsdag kan man få komma för sent även om borgmästaren väntar.
Mendips, huset han växte upp i men inte har besökt på ett halvt sekel, är fullt av liv och rörelse. Barnbarn gormar och skriker i trappen och trädgården, så han har barrikaderat sig vid köksbordet. Han bläddrar i en NME från 1980 som han efter släktmiddagen i går hittade bland moster Mimis prylar. En sågning av hans och Yokos album »Double Fantasy« får honom att fnissa. Hade han sett den då hade den hållit honom vaken i veckor.
