Optic Nest: Entertainment
OPTIC NEST
Entertainment
Moptaco
Betyg: 8
Personligen är jag inte särskilt förtjust i genrebeteckningar. Ofta agerar de kvarnstenar runt halsar och spikar i kistor – om du som artist siktar på en långvarig karriär; se till att inte bli associerad med någon trendig term. Dessutom råder aldrig hundraprocentig koncensus om hur de egentligen ska definieras, när de egentligen ska användas. Toner, attityder, intellekt och sammanhang låter sig inte stoppas i små prydliga, bestämda fack. »All those are just labels/We know that music is music«, som Primal Scream en gång sjöng.
Detta sagt; det finns förstås undantag till ovanstående. Ibland hittar ju exempelvis band på egna, företrädande musikaliska benämningar – som Turbonegro och deras deathpunk – och det bör respekteras. Eller så är det jag som hittat på de musikaliska benämningarna och då är åtminstone en person helt överens om dem.
Gör du också sådant? Alltså, sitter du hemma mol allena och kategoriserar skivor och artister för skojs skull? Eller är det bara jag?
Om det nu bara är jag; låt mig förklara mina intentioner innan du omyndigförklarar mig och slänger ett exemplar av »High Fidelity« mot mitt huvud. Vad det handlar om är tankeexperiment, lekar med konventionerna. Finns viljan går det att koppla ihop det mesta med det mesta och så plötsligt har man uppfunnit stilarten rakblad/tomrum-rock, en disciplin med rötterna i John Cages stycken för preparerat piano och med utövare som Sunroof och Massive Attack. »Bli din egen Simon Reynolds – i dag!« Typ.
Anledningen till denna utläggning stavas »Entertainment«, den första LP:n signerad stockholmsbon Daniel »Optic Nest« Fagerström. Daniel är kanske mest känd som gitarrist i kraftfulla plutoner som 8 Days of Nothing, The Members of Tinnitus och Skull Defekts, men ljuden på »Entertainment« är av en annan sort.
Ljuden på »Entertainment« är sådana att jag anknutit dem till post-galen professor.
Och post-galen professor är i sin tur en genre som jag uppfunnit och som kanske redan existerar under ett annat namn, men det bryr jag mig inte om. Inte heller tänker jag ta hänsyn till vad jag skrev om »spikar i kistor« ovan, ty sådan makt över yrkesbanor har jag… näppeligen. Minst sagt.
Nej, nåväl, Optic Nest, »Entertainment«, post-galen professor. Rötterna till post-galen professor hittar man i den kanadensiske kompositören Bruce Haack, i den amerikanske diton Raymond Scott, i holländarna som var anknutna till Philips Research Laboratories, i britterna som utgjorde BBC Radiophonic Workshop… Vi snackar alltså analog, surrealistisk och extremt spännande synthmusik från främst femtio-, sextio- och sjuttiotalet. Vi snackar alltså harmonier som verkar/har skapats av människor i långa vita laboratorierockar, på instrument som blinkar och fräser. Vi snackar tongångar med uttalade syften – att få barn på lekhumör, att skrämmas, att sälja Nescafé – men vi snackar samtidigt tongångar med gränslösa visioner.
Sålunda föregångarna. Sålunda även speldonen; många av klangerna på »Entertainment« är skapade på EMS Elektronmusikstudions Buchla- och Serge-synthar, elektronik från nyss nämnda era. Vad Optic Nest sedan gör är att ta detta och addera sitt synnerligen egna sinne för melodier och konfrontation. Post-galen professor. Lysande. Förra bandet som jag kände så här för var Add N to [X].
Förutom »Entertainment« är Optic Nest också aktuell med kassetten »Korridorerna« på den Amsterdam-baserade etiketten Knife Slits Water. Skaffa den också, ge den ett gott hem.
Hitta på en egen genre åt den.
JOHAN JACOBSSON
2010-11-23
