Jesse Sykes & The Sweet Hereafter: Marble Son

JESSE SYKES & THE SWEET HEREAFTER

Marble Son

Fargo/Playground

Betyg: 6

Ödsligt, sorgset och eftertänksamt. Jag antar att det är som något åt det här hållet som ledmotivet till bröderna Coens »No Country for Old Men« skulle ha låtit, om den filmen haft någon filmmusik. Lyssnar man noga hör man – möjligen inbillat, men ändå – hur vinden blåser genom sprickor i en enslig präriestugas murkna virke, hur golvplankor knarrar och hur ett gäng med tumbleweeds svävar över det toviga ökenlandskapet utanför.

Sedan minns man att hon faktiskt lånade ut sin »The Dreaming Dead« till ett avsnitt i den första säsongen av snarlika TV-serien »True Blood«, och allt faller på plats.

Ja, ni får faktiskt ursäkta, men det är en praktisk omöjlighet att tycka något om Jesse Sykes utan att börja tänka filmiskt och formulera sig pretentiöst. Hon är den sortens artist, och även om nya plattan är det allra tydligaste exemplet hittills har hon alltid varit det. Om man skulle vilja bortse från att Seattle-bon lyckats med bedriften att få med sin musik i en stor TV-produktion kan man ändå inte komma ifrån att det är just i sådana sammanhang den passar allra bäst. Den får helt enkelt en helt annan tyngd när den blir visualiserad, medan den på egen hand kan kännas aningen innehållslös. Det saknas inte hållbara partier, tvärtom, men det saknas så att säga en kontext som kan ge skivan ett lite mindre snävt spelrum.

Det känns nu för tiden fruktansvärt orättvist att använda termen altcountry när man vill sätta en etikett på det som Jesse Sykes och hennes The Sweet Hereafter pysslar med. Huvudsakligen på grund av att »Marble Son« snarare är någon form av psykedelisk folkrock åt Fairport Convention-hållet, men även för att den publik hon skaffade sig efter att ha samarbetat med Sunn0))) och Boris i projektet Altar skiter blankt i sådant som Whiskeytown och The Handsome Family. Hennes nyvunna trovärdighet i dessa snäva kretsar påminner lite om det som hände för Swans gamla sångerska Jarboe efter det att hon samarbetat med Neurosis 2003. Jag menar, Jesse Sykes på Roadburn 2011 – ingen av oss gick nog och trodde att det skulle hända.

DANIEL JOSEFSSON

2011-03-22