Christoffer Roth: Best in a Mess

CHRISTOFFER ROTH

Best in a Mess

Selective Notes/Razzia/Sony

Betyg: 6

Titeln kommer från refrängraden i »Perfect Disharmony« och handlar om ett förhållande som funkade bäst när allt var rörigt.

Titeln funkar också rätt bra på Christoffer Roths solodebut.

Roth är något av en grå eminens inom svensk indie. Alla som studerar skivomslag och CD-häften in absurdum är väl bekanta med hans namn. I egna studion Dubious på Södermalm i Stockholm har han de senaste åren spelat in plattor med Markus Krunegård, Håkan Hellström, Moneybrother och Mauro Scocco. För att bara nämna några. Och även om Roth spelat med både Monster, Hets och Kriget är »Best in a Mess« hans solodebut. Det bästa med debuten är också att den, trots att den tagit tid att bli klar, låter så avslappnad och ledig. Som om Roth spelat in lite då och då i studion när han fått tid med musikpolare som Krunegård, Lars Skoglund, Gustav Bendt och Britta Persson. Vilket han antagligen gjort.

Hur låter det här då? Tja, läs förrförra meningen igen. Lägg till några rottrådar från Clash och en sångare med en egen stil. Första tiden tycker jag att »Best in a Mess« är väl platt, nästan likgiltig. Varje gång Krunegård eller Persson hörs i bakgrunden framgår det att Christoffer Roth själv inte är ett självskrivet kort vid mikrofonen.

Men allt eftersom öppnar låtarna upp sig. Små detaljer rör till och skapar oreda på ett bra sätt. Ett gitarrstick, några försiktiga saxofonstötar, ett körpålägg som inte låter helt i synk.

Alltså: »Best in a Mess« är en sympatisk debut av en doldis. Det som saknas är riktigt starka refränger.

ANDERS DAHLBOM

2011-04-05