Matt And Kim: Sidewalks

MATT AND KIM

Sidewalks

Different/PIAS/Border

Betyg: 3

På senare år har den världsomspännande hipsterkulturen vuxit sig allt starkare. Den har vunnit legitimitet som egen subkultur inte minst genom att förlöjligas av diverse »roliga« människor i media och på internet. Med tiden har hipstern även fått sin egen huvudstad. Den heter Brooklyn och har blivit ett slags Mecka för de medvetna och insatta. Detta tecknar emellertid starkast bilden av vad vi kan kalla den amerikanska hipsterkulturen. En avgrening som domineras av kläder med grälla färger, neonfärgade Ray-Bans, en framtoning som halvt sarkastiskt flirtar med åttio- och nittiotalet samt, på den manliga delen av anhängarna, en välansad men heltäckande mustasch. Det är åtminstone nidbilden och i grunden handlar denna kulturella identitet snarare om en konsumtion av någorlunda små amerikanska indieband, excentriska amerikanska indiefilmer och TV-serier i samma fack.

Den europeiska, eller kanske snarare svenska, hipsterkulturen skiljer sig avsevärt från sin amerikanska motsvarighet genom att i allt större utsträckning baseras på en mer påläst kulturkonsumtion. Den tycks bygga på en slags populärkulturell bildning och förenas kanske tydligast med sin amerikanska kusin i sitt uttryck av självhävdelse (dock mer nedtonat hos den svenska/europeiska varianten).

Den Brooklyn-baserade duon Matt And Kim förkroppsligar den amerikanska hipstern så till den milda grad att de låter omslaget på sin senaste skiva, »Sidewalks«, prydas med illustrationer av nedklottrade byggnader ur typisk Brooklyn-miljö. Dessvärre ligger deras musik närmare nidbilden av den amerikanska hipstern, utsmyckad med alla dess utstuderade accessoarer. Det behöver nödvändigtvis inte varit något negativt men varje tillstymmelse till genomarbetad popmusik försvinner här i ett sorglöst spexande och albumet låter mest som en samling mossigt producerade sommarplågor. Matt And Kim liksom förlorar sig själva i känslor av glädje och positiv energi utan att lyckas väcka så mycket som antydan om ett leende hos lyssnaren.

Hipstern har av många dömts ut som blott en pose. Men de flesta tänkande människor vet att begreppet inbegriper mycket mer. Att hipstern på ett medvetet vis konsumerar kultur av intresse och nyfikenhet i minst lika stor utsträckning som av självhävdelsebehov. Det är därför beklagligt att det på »Sidewalks« vare sig finns intresse eller något som väcker nyfikenhet. Det är poserande musik som vill sprida festlig stämning i Brooklyns hipsterkvarter men dessvärre får motsatt effekt och sällan har en av New Yorks finaste stadsdelar känts mer anskrämlig.

TOBIAS NORSTRÖM

2011-04-05