Mokira: Time Axis Manipulation
MOKIRA
Time Axis Manipulation
Kontra-Musik
Betyg: 8
Har du någonsin blivit hypnotiserad av en skiva?
Klart du har.
Du vet hur det är. Vinyl snurrar eller polykarbonat snurrar eller hårddiskar snurrar och du försätts i trans; mäktiga toner har skickat ut dig på en inre resa, en själslig rundvandring. Tiden upphör och rummet förskjuts; allt blir musik, syner, känslor. Framför dina slutna ögon exploderar associationer och minnen, bakom dina öppna ögon breder oändliga möjligheter ut sig.
Hässleholmssonen och stockholmsbon Andreas Tilliander har sedan år 2000 släppt en mängd plattor under en mängd olika alias. Som Mokira fullängdsdebuterade han 2000 med »Cliphop«, ett svängigt mästerverk bestående av korthugget knaster och djupa basgångar. Att vila på sådana lagrar eller fastna i ett och samma uttryck har dock aldrig legat för Andreas; 2006 års »Hateless«, det ungefär sjätte Mokira-albumet, är exempelvis ett hårt slående analogsynth-alster i rakt nedstigande led från flytande lava och blödande hjärtans allra svartaste vrår. Köp och dö en smula.
»Time Axis Manipulation« är den senaste – drygt åttonde – CD:n som bär Mokiras namn.
Och varje gång den pulserar ur högtalare eller hörlurar blir jag hypnotiserad; oförmögen att göra något annat än att njuta, att leva, att påverkas.
Över en timme fördelad på sju spår presenterar »Time Axis Manipulation« nämligen stilla regn, dub, utomjordisk Detroit-techno á la Drexciya, åskmuller, Brian Enos »Ambient 4: On Land« filtrerad genom silver, mångbottnad bas, kilovis med delay, skönhet och sorg… Mokira i all sin originella prakt. Precis vad jag vill ha, precis vad jag söker, precis min verklighetsflykt.
Så vill du någonsin bli hypnotiserad av en skiva igen?
Klart du vill.
Du vet vad du ska göra. Vi ses på andra sidan.
JOHAN JACOBSSON
2011-05-31